Jag, som debattör, förväntas kommentera Israels flyganfall över Gaza. Det gör jag mer än gärna;
200 människor har dödats så vitt jag känner till, varav 140 var militanta islamister. Det var länge sedan räderna var så effektiva. 60 döda civila är inte bra, 140 döda militanta muslimer är befogat. 70 % berättigad räd alltså.
Många är upprörda över Israels agerande. Sanningen är dock att medan vapenvilan rådde, fortsatte raketattackerna mot Israel, från främst Islamiska Jihad, som Hamas inte hade några intressen av att stoppa. Israel måste kunna försvara sin egen befolkning. Anledningen till att 60 civila strök med är att Hamas bygger sina högkvarter i tätbebyggda områden, har sina arsenaler under skolor och vidtager grymma åtgärder för att ställa vanligt folk i vägen för bomber.
Israel däremot är säkerligen det land i världen som är bäst på att skydda sina egna civila. Det som är beklagande är att det alltid är de vanliga, fredliga, hederliga palestinierna som frekvent sörjer sina bortgångna. De är fast i en klypa mellan Israel, de arabiska grannländerna, den palestinska myndigheten, de islamistiska miliserna och övriga världen. En gemensam nämnare för dem alla är att samtliga är ute efter makt samtidigt som de inte visar solidaritet mot den minste. Det är alltid den svagaste som blir kuvad i vår grymma värld. Det är bra att man kan glädjas över Bibelns undervisning om att den som är minst en gång skall bli störst.
För övrigt anser jag att Hamas bör tillintetgöras.
lördag 27 december 2008
Pampar som inte vet vad de pratar om
Det är svårt att inte uppröras när man hör talas om de svenska trafikpamparnas debattartikel (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=867778) där man gnäller på regeringen för att man inte höjer åldersgränsen för bruk av EU-mopeder från 15 till 16 år. Sveriges Television är inte sena med att hörsamma artikeln. Man hävdar att 16-åringar är mer säkra i trafiken än 15-åringar. Man visar även upp ett diagram som visar att den gigantiska merparten på 44 % av alla skadade i mopedolyckor är femtonåringar.(http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=37718, 06:05)
Kan inte public service hålla en lite högre nivå än det där? De flesta som åker moppe är 15 och då är det följaktligen självfallet att det är de som råkar mest illa ut.
Man kan knappast få bukt med trafikolyckor genom att förbjuda. Visst stämmer det att antalet onyktra i trafiken ökar, trots förbuden! Man löser inte problemet på det viset. Jag förespråkar betydligt tuffare tag under uppkörningen, precis som regeringen. Detta kommer leda till att de som verkligen ej är kapabla att köra sållas bort, så att inte de dugliga straffas.
Mopeden är ett heligt ting för 15-åringen, en av mycket få morötter. Skulle regeringen hörsamma kraven, kommer detta inte bromsa olyckorna, tvärtom kommer de öka kraftigt. Om jag känner mina vänner rätt, kommer de fortsätta åka på och fullkomligt strunta i påbudet. Polisen kan inte göra något åt saken.
Som sagt, öka anslagen till licensutbildningen och synkronisera mopedägande till licens. 15-åringar skulle inte riskera att mopeder ägda av deras föräldrar skulle åverkas. Att förbjuda 15-åringar mopeder är som att förbjuda glesbygdsbor att köra bil. Undertecknade av debbatartikeln och s.k. "experter" kan inte på ålderns höst sätta sig in i 15-åringars situation.
Det skall också sägas att undertecknad aldrig någonsin kört en moped.
Kan inte public service hålla en lite högre nivå än det där? De flesta som åker moppe är 15 och då är det följaktligen självfallet att det är de som råkar mest illa ut.
Man kan knappast få bukt med trafikolyckor genom att förbjuda. Visst stämmer det att antalet onyktra i trafiken ökar, trots förbuden! Man löser inte problemet på det viset. Jag förespråkar betydligt tuffare tag under uppkörningen, precis som regeringen. Detta kommer leda till att de som verkligen ej är kapabla att köra sållas bort, så att inte de dugliga straffas.
Mopeden är ett heligt ting för 15-åringen, en av mycket få morötter. Skulle regeringen hörsamma kraven, kommer detta inte bromsa olyckorna, tvärtom kommer de öka kraftigt. Om jag känner mina vänner rätt, kommer de fortsätta åka på och fullkomligt strunta i påbudet. Polisen kan inte göra något åt saken.
Som sagt, öka anslagen till licensutbildningen och synkronisera mopedägande till licens. 15-åringar skulle inte riskera att mopeder ägda av deras föräldrar skulle åverkas. Att förbjuda 15-åringar mopeder är som att förbjuda glesbygdsbor att köra bil. Undertecknade av debbatartikeln och s.k. "experter" kan inte på ålderns höst sätta sig in i 15-åringars situation.
Det skall också sägas att undertecknad aldrig någonsin kört en moped.
tisdag 4 november 2008
Presidentval i USA
Efter många månaders väntan avgörs vem som skall bli USA:s nye president i natt. En efter en har politiker, kändisar och vanliga dödliga kunnat avslöja vem de stöder. Jag kan avslöja detta nu; jag stöder John McCain. Ytterst få svenskar gör som jag, fast jag är ingen klassisk "medelsvensson". Sverige är ett kallt sosseland som påverkats av sosseidéer, vilket har skapat ett sossefolk. Valet i USA har varit som en godisbutik - man har haft svårt att bestämma sig, eftersom John McCain och Barack Obama är ungefär lika bra. I Sverige är det bara de borgeliga som går an och det finns inga andra tänkbara alternativ.
McCain är ett politiskt proffs som värnar privata alternativ. Han vill att USA ska bli självförsörjande när det gäller energi. Han vill borra efter olja längs tidigare outforska sträckor av landets kust. Visst, oljan kommer ta slut och trots att bensinpriset i USA inte är i närheten av priset i Sverige, kan man inte göra som Obama som vill satsa mer på fossila bränslen direkt. Innan den frågan är löst är det oljan som gäller, punkt. Det är likadant i Sverige - Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill skrota kärnkraften direkt och ersätta med... vad då? Importerad kol från Danmark? Etanol som späder på hungersnöden i världen? Jag hävdar att kärnkraften måste avvecklas på sikt, lika lång sikt som det tar att ta fram en seriös energikälla. Innan dess, skall vi vara glada att Sverige är såpass uranrikt att det lönar sig med kärnkraft. Kärnkraften bör därför stå för många fler procent av Sveriges energidiagram och satsa pengarna på forskning för att hitta nya energikällor och satsa inte på dessa källor innan de ens finns.
Hur som helst, spelar utrikespolitiken en stor roll i valet av McCain. McCain tänker stanna i Irak så länge som det fordras. Det vore fruktansvärt oansvarigt att lämna Irak så fort som Obama vill. För det första: Har man en tidsgräns väntar terroristerna med att utföra dåd till dess dagen efter tillbakadragandet. För det andra: Man lämnar ett Irak i kaos, där inbördeskrig kommer att bryta ut, där misär och elände kommer råda och där ordet "trygghet" saknas i ordlistan.
McCain förespråkar hårda tag mot Iran. Det Obama inte inser är att Irans president Mahmoud Ahmadinejad är en terrorist och mördare som borde ha blivit satt in jail för länge sedan. McCain är en demokratikämpe, medan Obama anser att tyngden bör läggas på diplomati. Jag själv anser att det måste vara en balans däremellan och på den linan står jag. Hade inte USA närmt sig Sovjet, hade Kalla kriget inte tagit slut å Obamas sida, men vissa personer skall man aldrig förhandla med, å McCains sida. Jag kan se framför mig hur Obama förhandlar med Hamas, samtidigt som jag ser hur USAs relation till Ryssland försämras ytterligare med McCain. I denna fråga står jag alltså mitt emellan de båda.
USA får inte riskera sina relationer med Ryssland. USA och Ryssland får absolut inte börja tävla som de gjorde under Kalla kriget, hela världens säkerhet hotas. McCain kan tänka sig att utesluta Ryssland ur G8 och om han gör det, skall han få med mig att göra. Däremot vill McCain införa ett "Demokratiernas förbund" som komplement till Förenta Nationerna, vilket jag tycker är en utmärkt idé. I FN-frågan vill Obama att FN skall stärkas genom reformer. Jag tycker att man inte skall gulla med FN så mycket som man göra idag. I samma sal som välvårdade länder som Sverige sitter, sitter skurkstater som Nordkorea, Burma/Myanmar och Iran. Dock anser jag att en del av världens länders befolkning icke skall lämnas utanför, varpå McCains förslag är kanonbra!
När det gäller sjukförsäkringar vill Obama införa en obligatorisk försäkring på sikt, finanserad av skattepengar, medan McCain vill göra sjukvården så billig att alla ska kunna ha råd och införa skattelättnader för de som tecknar sjukförsäkring. McCain älskar privata försäkringar och anser det underbart att man kan välja sin egen vård. Till följd av konkurrensen, sjunker priserna - detta är kapitalismen i ett nötskal när den är som bäst.
När det gäller skatten vill McCain sänka den i massor, framför allt för höginkomsttagare, medan Obama vill sänka skatten för alla utom just höginkomsttagarna. När det gäller skattepolitik är jag ganska påverkad av Sossesverige, måste jag säga. Visst, Sverige som har världens näst högsta skatter behöver verkligen rejäla skattesänkningar, men i USA är skatten hur låg som helst och skall alltså sänkas ytterligare för de flesta, oavsett vem som blir president. Fast det är klart, USA är världens mest kapitalistiska land och i världens mest kapitalistiska land, behövs inga höga skatter. Därför stöder jag McCain i den här frågan - sossarna i Sverige började nämligen gråta när president George W. Bush sänkte skatten för de rikaste. Precis som i Sverige betalar de rika mycket mer procent i skatt, eftersom de är rika. Faktum är att skillnaden mellan brutto och nettolön för rika är enormt stor. Som sagt, när Bush minskade skillnaden, började sossarna i Sverige och liberalerna i USA gråta, varpå Obama lovar "Change", inte pengar utan mindre pengar. Det låter kanske som om jag är värsta högerextremen nu, men det anser jag att jag ej är - det är inte rätt att ta pengar från de flitiga för att ändra inkomstskillnader. Sänk gärna lönerna inom vissa branscher, men inte skatten.
Well, well! Påstå inte att jag håller med McCain i varje fråga - jag tycker att bevisföring skall finanseras mer, när vi pratar om dödsstraff, precis som Obama. Jag anser att dödsstraff inte hör hemma i en fungernade demokrati och anser att dödsstraffet i USA bör avvecklas. Problemet är bara att det är delstaterna själva som beslutar huruvida de skall tillämpa dödsstraff eller ej. Detta är nackdelen med regionalisering inom ett federalt land som USA, som McCain verkar stå för i mycket större omfattning än Obama. Problemet åt andra hållet, att den federala amerikanska staten skall få mer inflytande, är att folk får mindre att säga till om. Det verkar nu som om jag målar upp Obama som en centraliseringssosse, vilket han absolut inte är. Obama har hittat en ganska bra balans i frågan, varpå jag stöder honom just i detta avseende, bara det inte går till överdrift åt centraliseringshållet, vilket inte kommer att hända, då alla amerikaner hatar sådant och står för frihet, snarare än trygghet, där det inte heller är bra att det går till överdrift åt andra hållet. Det känns att det här blev ganska rörigt, så jag trycker på Enter två gånger.
Obama är för strängare vapenkontroll vilket McCain är emot - han anser att vapenägande är en grundläggande rättighet. I detta fall stöder jag Obama helt - det allmänna vapeninnehavet i USA skall avvecklas. I den här frågan måste kriminella avväpnas först anser jag.
I traditionellt kristna frågor, som abortfrågan och frågan om samkönade äktenskap, är McCain personligen mot abort, men vill inte förbjuda det helt och hållet, men fordrar att det sker inom 16 veckor. Hans vice Sarah Palin är helt mot abort, även vid våldtäkt. Obama accepterar abort fram till vecka 24-28. Hans vice Joe Biden anser att livet börjar vid befruktningen och den åsikten delar jag. Jag tycker att abort är hemskt och skall avvecklas, varför mina åsikter ligger närmare McCain än Obama. Jag tycker att abort kan vara tillåtet, till dess vidare, högst fem veckor. Gjorda barn har rätt att leva. Våldtagna kvinnor borde erhålla höga bidrag om de behåller sina barn, anser jag.
När det gäller samkönade äktenskap tycker kandidaterna ungefär lika; båda är personligen mot samkönade äktenskap. McCain är mot att homosexuella militärer skall få öppet visa sin homosexualitet, vilket Obama är emot. Jag håller helt med Obama. McCain tycker att delstaterna skall besluta om äktenskapsbalkar, medan Obama lägger tyngden på att han inte lägger in sitt veto mot lagförslag för samkönat äktenskap, om jag har fattat det helt rätt. McCain stöder den federala lagen Defense of Marriage Act, som nekar statligt stöd till samkönade äktenskap. Obama stöder numera lagen delvis. Jag hävdar att äktenskapslagstiftningen i Sverige skall vidhållas. Jag känner inte till äktenskapslagarna i USA, varpå jag inte har kunnat bilda mig en uppfattning. Kommentera gärna om du vet!
That's it! Jag är ganska kluven och jag tycker att vore helt underbart om USA skulle välja en svart president. Men jag tar ställning utan att titta på hudfärgen. Obama uttryckte sig så när han sade att det inte finns ett vitt Amerika, inget svart Amerika, inget latinskt Amerika, inget demokratiskt Amerika, inget republikanskt Amerika, utan the United States of America, detta sade han under Demokraternas partikonvent i Boston, MA anno 2004; man skulle kunna kalla det hans debut i federalpolitiska sammanhang. I natt, drygt fyra år senare, avgörs det om det är han eller John McCain som flyttar in i Vita huset på 1600 Pennsylvania Avenue i Washington, DC den 20 januari 2009.
Tack för mig! God bless you all and God bless America!
Carl
McCain är ett politiskt proffs som värnar privata alternativ. Han vill att USA ska bli självförsörjande när det gäller energi. Han vill borra efter olja längs tidigare outforska sträckor av landets kust. Visst, oljan kommer ta slut och trots att bensinpriset i USA inte är i närheten av priset i Sverige, kan man inte göra som Obama som vill satsa mer på fossila bränslen direkt. Innan den frågan är löst är det oljan som gäller, punkt. Det är likadant i Sverige - Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill skrota kärnkraften direkt och ersätta med... vad då? Importerad kol från Danmark? Etanol som späder på hungersnöden i världen? Jag hävdar att kärnkraften måste avvecklas på sikt, lika lång sikt som det tar att ta fram en seriös energikälla. Innan dess, skall vi vara glada att Sverige är såpass uranrikt att det lönar sig med kärnkraft. Kärnkraften bör därför stå för många fler procent av Sveriges energidiagram och satsa pengarna på forskning för att hitta nya energikällor och satsa inte på dessa källor innan de ens finns.
Hur som helst, spelar utrikespolitiken en stor roll i valet av McCain. McCain tänker stanna i Irak så länge som det fordras. Det vore fruktansvärt oansvarigt att lämna Irak så fort som Obama vill. För det första: Har man en tidsgräns väntar terroristerna med att utföra dåd till dess dagen efter tillbakadragandet. För det andra: Man lämnar ett Irak i kaos, där inbördeskrig kommer att bryta ut, där misär och elände kommer råda och där ordet "trygghet" saknas i ordlistan.
McCain förespråkar hårda tag mot Iran. Det Obama inte inser är att Irans president Mahmoud Ahmadinejad är en terrorist och mördare som borde ha blivit satt in jail för länge sedan. McCain är en demokratikämpe, medan Obama anser att tyngden bör läggas på diplomati. Jag själv anser att det måste vara en balans däremellan och på den linan står jag. Hade inte USA närmt sig Sovjet, hade Kalla kriget inte tagit slut å Obamas sida, men vissa personer skall man aldrig förhandla med, å McCains sida. Jag kan se framför mig hur Obama förhandlar med Hamas, samtidigt som jag ser hur USAs relation till Ryssland försämras ytterligare med McCain. I denna fråga står jag alltså mitt emellan de båda.
USA får inte riskera sina relationer med Ryssland. USA och Ryssland får absolut inte börja tävla som de gjorde under Kalla kriget, hela världens säkerhet hotas. McCain kan tänka sig att utesluta Ryssland ur G8 och om han gör det, skall han få med mig att göra. Däremot vill McCain införa ett "Demokratiernas förbund" som komplement till Förenta Nationerna, vilket jag tycker är en utmärkt idé. I FN-frågan vill Obama att FN skall stärkas genom reformer. Jag tycker att man inte skall gulla med FN så mycket som man göra idag. I samma sal som välvårdade länder som Sverige sitter, sitter skurkstater som Nordkorea, Burma/Myanmar och Iran. Dock anser jag att en del av världens länders befolkning icke skall lämnas utanför, varpå McCains förslag är kanonbra!
När det gäller sjukförsäkringar vill Obama införa en obligatorisk försäkring på sikt, finanserad av skattepengar, medan McCain vill göra sjukvården så billig att alla ska kunna ha råd och införa skattelättnader för de som tecknar sjukförsäkring. McCain älskar privata försäkringar och anser det underbart att man kan välja sin egen vård. Till följd av konkurrensen, sjunker priserna - detta är kapitalismen i ett nötskal när den är som bäst.
När det gäller skatten vill McCain sänka den i massor, framför allt för höginkomsttagare, medan Obama vill sänka skatten för alla utom just höginkomsttagarna. När det gäller skattepolitik är jag ganska påverkad av Sossesverige, måste jag säga. Visst, Sverige som har världens näst högsta skatter behöver verkligen rejäla skattesänkningar, men i USA är skatten hur låg som helst och skall alltså sänkas ytterligare för de flesta, oavsett vem som blir president. Fast det är klart, USA är världens mest kapitalistiska land och i världens mest kapitalistiska land, behövs inga höga skatter. Därför stöder jag McCain i den här frågan - sossarna i Sverige började nämligen gråta när president George W. Bush sänkte skatten för de rikaste. Precis som i Sverige betalar de rika mycket mer procent i skatt, eftersom de är rika. Faktum är att skillnaden mellan brutto och nettolön för rika är enormt stor. Som sagt, när Bush minskade skillnaden, började sossarna i Sverige och liberalerna i USA gråta, varpå Obama lovar "Change", inte pengar utan mindre pengar. Det låter kanske som om jag är värsta högerextremen nu, men det anser jag att jag ej är - det är inte rätt att ta pengar från de flitiga för att ändra inkomstskillnader. Sänk gärna lönerna inom vissa branscher, men inte skatten.
Well, well! Påstå inte att jag håller med McCain i varje fråga - jag tycker att bevisföring skall finanseras mer, när vi pratar om dödsstraff, precis som Obama. Jag anser att dödsstraff inte hör hemma i en fungernade demokrati och anser att dödsstraffet i USA bör avvecklas. Problemet är bara att det är delstaterna själva som beslutar huruvida de skall tillämpa dödsstraff eller ej. Detta är nackdelen med regionalisering inom ett federalt land som USA, som McCain verkar stå för i mycket större omfattning än Obama. Problemet åt andra hållet, att den federala amerikanska staten skall få mer inflytande, är att folk får mindre att säga till om. Det verkar nu som om jag målar upp Obama som en centraliseringssosse, vilket han absolut inte är. Obama har hittat en ganska bra balans i frågan, varpå jag stöder honom just i detta avseende, bara det inte går till överdrift åt centraliseringshållet, vilket inte kommer att hända, då alla amerikaner hatar sådant och står för frihet, snarare än trygghet, där det inte heller är bra att det går till överdrift åt andra hållet. Det känns att det här blev ganska rörigt, så jag trycker på Enter två gånger.
Obama är för strängare vapenkontroll vilket McCain är emot - han anser att vapenägande är en grundläggande rättighet. I detta fall stöder jag Obama helt - det allmänna vapeninnehavet i USA skall avvecklas. I den här frågan måste kriminella avväpnas först anser jag.
I traditionellt kristna frågor, som abortfrågan och frågan om samkönade äktenskap, är McCain personligen mot abort, men vill inte förbjuda det helt och hållet, men fordrar att det sker inom 16 veckor. Hans vice Sarah Palin är helt mot abort, även vid våldtäkt. Obama accepterar abort fram till vecka 24-28. Hans vice Joe Biden anser att livet börjar vid befruktningen och den åsikten delar jag. Jag tycker att abort är hemskt och skall avvecklas, varför mina åsikter ligger närmare McCain än Obama. Jag tycker att abort kan vara tillåtet, till dess vidare, högst fem veckor. Gjorda barn har rätt att leva. Våldtagna kvinnor borde erhålla höga bidrag om de behåller sina barn, anser jag.
När det gäller samkönade äktenskap tycker kandidaterna ungefär lika; båda är personligen mot samkönade äktenskap. McCain är mot att homosexuella militärer skall få öppet visa sin homosexualitet, vilket Obama är emot. Jag håller helt med Obama. McCain tycker att delstaterna skall besluta om äktenskapsbalkar, medan Obama lägger tyngden på att han inte lägger in sitt veto mot lagförslag för samkönat äktenskap, om jag har fattat det helt rätt. McCain stöder den federala lagen Defense of Marriage Act, som nekar statligt stöd till samkönade äktenskap. Obama stöder numera lagen delvis. Jag hävdar att äktenskapslagstiftningen i Sverige skall vidhållas. Jag känner inte till äktenskapslagarna i USA, varpå jag inte har kunnat bilda mig en uppfattning. Kommentera gärna om du vet!
That's it! Jag är ganska kluven och jag tycker att vore helt underbart om USA skulle välja en svart president. Men jag tar ställning utan att titta på hudfärgen. Obama uttryckte sig så när han sade att det inte finns ett vitt Amerika, inget svart Amerika, inget latinskt Amerika, inget demokratiskt Amerika, inget republikanskt Amerika, utan the United States of America, detta sade han under Demokraternas partikonvent i Boston, MA anno 2004; man skulle kunna kalla det hans debut i federalpolitiska sammanhang. I natt, drygt fyra år senare, avgörs det om det är han eller John McCain som flyttar in i Vita huset på 1600 Pennsylvania Avenue i Washington, DC den 20 januari 2009.
Tack för mig! God bless you all and God bless America!
Carl
fredag 10 oktober 2008
Våldtäkt mot demokratin
Var det någon mer än jag som såg Debatt igår? Man debatterade huruvida det var befogat störa politiska möten med våld. Där nämndes det t.ex. att Sverigedemokraterna fått sina möten förstörda av äggkastande och våldsdrivna socialister, däribland Ung Vänster och SSU (!) som arrangerat möte för att störa SD. Ung Vänster ville inte komma för att debattera, eftersom de har en policy som säger att de inte får ta debatten mot SD.
Man tror inte att det är sant, man blir riktigt arg och ledsen. SSU är en samling äckliga sketungar och Ung Vänster är ett hot mot samhällets säkerhet och demokrati.
I ett demokratiskt samhälle anser jag det självklart att alla ska ha rätt att tycka och säga vad de vill, annars är det ingen demokrati. Skulle någon därigenom begå ett brott kan den polisanmälas senare, men den har fortfarande rätt att föra fram sina åsikter.
Om t.ex. Svenska motståndsrörelsen, Nationalsocialistisk Front o dylikt skulle arrangera möte har ingen rätt att med våld förstöra mötet. Polisen, som bör finnas på plats, skall hålla koll på vad nazisterna gör, samt att deras och allas säkerhet upprätthålles. Det tycker jag är självklart, men det tycker inte vissa, som t.ex. AFA, Antifascistisk Aktion. AFA bekämpar högermänniskor och oliktänkande t.ex. med att slåss och att sätta yxor i dörrar. Nazisterna svarar med samma mynt.
Sverige är ett väldigt bra land på många sätt - folk har rätt att säga vad de tycker och har rätt att stå för det de tycker. Jag anser dock att alla organisationer som använder våld, istället för demokrati, för att vinna mandat, skall klassas som terroristgrupper, bannlysas och dess aktiva medlemmar skall fänglas. Det kommer på kort sikt göra att det politiska våldet ökar i samhället, på lång sikt att dessa människor fattar att det är lättare än man tror att lösa konflikter och poltiska frågor med fred. De som fortfarande inte fattar kan vi skicka till BB.
Vidare anser jag att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti, men det tar jag en annan gång.
Frid,
Carl
Man tror inte att det är sant, man blir riktigt arg och ledsen. SSU är en samling äckliga sketungar och Ung Vänster är ett hot mot samhällets säkerhet och demokrati.
I ett demokratiskt samhälle anser jag det självklart att alla ska ha rätt att tycka och säga vad de vill, annars är det ingen demokrati. Skulle någon därigenom begå ett brott kan den polisanmälas senare, men den har fortfarande rätt att föra fram sina åsikter.
Om t.ex. Svenska motståndsrörelsen, Nationalsocialistisk Front o dylikt skulle arrangera möte har ingen rätt att med våld förstöra mötet. Polisen, som bör finnas på plats, skall hålla koll på vad nazisterna gör, samt att deras och allas säkerhet upprätthålles. Det tycker jag är självklart, men det tycker inte vissa, som t.ex. AFA, Antifascistisk Aktion. AFA bekämpar högermänniskor och oliktänkande t.ex. med att slåss och att sätta yxor i dörrar. Nazisterna svarar med samma mynt.
Sverige är ett väldigt bra land på många sätt - folk har rätt att säga vad de tycker och har rätt att stå för det de tycker. Jag anser dock att alla organisationer som använder våld, istället för demokrati, för att vinna mandat, skall klassas som terroristgrupper, bannlysas och dess aktiva medlemmar skall fänglas. Det kommer på kort sikt göra att det politiska våldet ökar i samhället, på lång sikt att dessa människor fattar att det är lättare än man tror att lösa konflikter och poltiska frågor med fred. De som fortfarande inte fattar kan vi skicka till BB.
Vidare anser jag att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti, men det tar jag en annan gång.
Frid,
Carl
torsdag 18 september 2008
Caulle i politiken?
Jag funderar att gå med i något politiskt ungdomsförbund, men jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Jag är för FRA-lagen, vilket inget av ungdomsförbunden är. Ungdomsförbunden är mycket mer rakt på än sina moderpartier, medan moderpartierna brukar veta bäst. Jag säger inte alltid att det är så, men generellt.
Jag funderar på två partiers ungdomsförbund: Kristdemokratiska ungdomsförbundet eller Moderata ungdomsförbundet. Nedanför följer argument för något av dessa:
För KDU, mot MUF:
KD är det parti jag står närmast. Moderaterna som parti har distanserat sig betydligt från traditionella moderata värderingar. KDU och dess förbundsordförande Charlie Weimers står för klassiska konservativa värderingar och vågar stå för vad han tycker.
För MUF, mot KDU:
MUF är borgerlighetens överlägset största och mest aktiva ungdomsförbund. I MUF får alla plats; alltifrån råkonservativa som jag, till nyliberaler. MUF är rakt på och innehåller inga flummisar som KD. KD och KDU är nämligen indelade i två falanger; en högerfalang, som står för konservativ politik (se ovan) och en mer liberal falang, smygsossemesarna kan vi kalla dem, de vågar inte stå för vad de tycker och ger med sig i viktiga frågor. Dessutom är det säkerligen lättare att få högre poster om man är moderat.
Kommentera och säg vad vilket parti du tycker att jag ska välja. Har du tips på något annat parti för en konservativ person som jag, är du välkommen med dina tips. Tycker du att politik är skit och att jag inte ska engagera mig, säg till!
Jag ska avsluta med ett ord om Sveriges ungdomspolitik…
Alla är så giriga, alla vill roffa åt sig och alla gynnar enbart sig själva. När Fredrik Reinfeldt lovade pensionärerna bättre villkor när han talade i Almedalen, var Niklas Wykman direkt på och gnällde att man borde satsa på ungdomar istället för pensionärer. Sveriges integrationspolitik ska inte enbart handla om invandrares integration, utan att unga och gamla ska kunna lära av varandra. Fast i och för sig – varför låta gymnasieelever gå en kurs i datorkunskap när det egentligen är Sveriges pensionärer som behöver lektioner? Hehe!
Med hopp om Guds ledning,
jag själv
Jag funderar på två partiers ungdomsförbund: Kristdemokratiska ungdomsförbundet eller Moderata ungdomsförbundet. Nedanför följer argument för något av dessa:
För KDU, mot MUF:
KD är det parti jag står närmast. Moderaterna som parti har distanserat sig betydligt från traditionella moderata värderingar. KDU och dess förbundsordförande Charlie Weimers står för klassiska konservativa värderingar och vågar stå för vad han tycker.
För MUF, mot KDU:
MUF är borgerlighetens överlägset största och mest aktiva ungdomsförbund. I MUF får alla plats; alltifrån råkonservativa som jag, till nyliberaler. MUF är rakt på och innehåller inga flummisar som KD. KD och KDU är nämligen indelade i två falanger; en högerfalang, som står för konservativ politik (se ovan) och en mer liberal falang, smygsossemesarna kan vi kalla dem, de vågar inte stå för vad de tycker och ger med sig i viktiga frågor. Dessutom är det säkerligen lättare att få högre poster om man är moderat.
Kommentera och säg vad vilket parti du tycker att jag ska välja. Har du tips på något annat parti för en konservativ person som jag, är du välkommen med dina tips. Tycker du att politik är skit och att jag inte ska engagera mig, säg till!
Jag ska avsluta med ett ord om Sveriges ungdomspolitik…
Alla är så giriga, alla vill roffa åt sig och alla gynnar enbart sig själva. När Fredrik Reinfeldt lovade pensionärerna bättre villkor när han talade i Almedalen, var Niklas Wykman direkt på och gnällde att man borde satsa på ungdomar istället för pensionärer. Sveriges integrationspolitik ska inte enbart handla om invandrares integration, utan att unga och gamla ska kunna lära av varandra. Fast i och för sig – varför låta gymnasieelever gå en kurs i datorkunskap när det egentligen är Sveriges pensionärer som behöver lektioner? Hehe!
Med hopp om Guds ledning,
jag själv
Orkanen FRA i vattenglaset Sverige
Den tropiska cyklonen FRA, även kallad Proposition 2006/07:63 – En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet, uppstod som ett lågtryck inom Sveriges riksdag när sex borgerliga riksdagsledamöter meddelade att de var tveksamma om de skulle rösta för propositionen med samma namn eller inte. Efter en hel turer fram och tillbaka röstades förslaget ändå igenom, till Bloggsveriges stora besvikelse. Orkanen nådde högsta styrka och slog hårt mot Sveriges försvarslösa regering och riksdag och i synnerhet mot Fredrick Federley (c), som var en av de sex.
Kritiken kunde inte lägga sig, till oppositionens stora glädje. Nu kunde de mobilisera sig på allvar mot Fredrik Reinfeldt med vänner. Någonting som stör mig är att sossarna är för hela lagen, rubb och subb, bara det att de inte vågar erkänna och för att de med alla medel vill bli kvitt regeringen. Lite lögner här och var spelar ingen roll, ändamålen helgar medlen, tydligen. Något annat som stör mig är att samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund motsätter sig lagen och deltog aktivt i demonstrationerna. Bland dem kan nämnas MUF:s förbundsordförande Niklas Wykman, som hotade att lämna Moderaterna efter beslutet. Jag förstår inte varför – FRA-lagen innebär i praktiken inga förändringar, det är bara ett gäng vänsterbloggare som har eggat upp ett helt land, för att de inte har vitt mjöl i påsen. Många ovetande bloggare joinade och alla politiska ungdomsförbund, som har sina kärnsympatisörer i bloggosfären, föll tvärt för sina väljare. Rätta mig gärna om jag har fel!
En storm i ett vattenglas, men men, så brukar det vara i politiken...
God bless!
Carl
Kritiken kunde inte lägga sig, till oppositionens stora glädje. Nu kunde de mobilisera sig på allvar mot Fredrik Reinfeldt med vänner. Någonting som stör mig är att sossarna är för hela lagen, rubb och subb, bara det att de inte vågar erkänna och för att de med alla medel vill bli kvitt regeringen. Lite lögner här och var spelar ingen roll, ändamålen helgar medlen, tydligen. Något annat som stör mig är att samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund motsätter sig lagen och deltog aktivt i demonstrationerna. Bland dem kan nämnas MUF:s förbundsordförande Niklas Wykman, som hotade att lämna Moderaterna efter beslutet. Jag förstår inte varför – FRA-lagen innebär i praktiken inga förändringar, det är bara ett gäng vänsterbloggare som har eggat upp ett helt land, för att de inte har vitt mjöl i påsen. Många ovetande bloggare joinade och alla politiska ungdomsförbund, som har sina kärnsympatisörer i bloggosfären, föll tvärt för sina väljare. Rätta mig gärna om jag har fel!
En storm i ett vattenglas, men men, så brukar det vara i politiken...
God bless!
Carl
onsdag 27 augusti 2008
Sandlåda i Sydossetien, del 2.
Ryska federationens president Dmitrij Medvedev bekräftade igår, som väntat, det som beslutades i tvåkammarparlamentet - att erkänna Sydossetien och Abchazien som självständiga stater. Detta för att få fullmakt att stanna kvar inom det som på pappret är georgiskt territorium enligt hela världen, utom Ryssland. Något som president Medvedev också betonade i samband med erkännandet var att Kosovos självständighet var fullständigt illegal.
Detta har fått mig att änra uppfattning i kaukasusfrågan. Kosovos självständighetsförklaring var så legal som den kunde bli. Sydossetien och Abchazien däremot, får sin självständighet tack vare en rytande rysk björn som hotar hela planeten med ett nytt kallt krig.
Detta kom som en väckarklocka för Georgien - utsätter man en befolkning för etnisk rensning i Kaukasus i detta nådens år, är det värt att tänka om. Dessvärre ringde klockan för sent. Detta kom också som en väckarklocka för de länder som har erkänt Kosovo - de har för mycket stolthet i sig för att våga erkänna att det var helt korkat att erkänna Kosovo just i det skedet utan att tänka sig för överhuvudtaget, eftersom nya och värre konflikter skulle uppstå. Min kritik riktas därför starkt mot min egen utrikesminister Carl Bildt. Jag stöder ett självständigt Kosovo, men anser att det var helt korkat att först erkänna landet och sedan vägra erkänna att situationen i världen beror på en själv.
Gud välsigne Georgien
Gud välsigne Ryssland
Snart är det kallt krig igen
Rustning sker i sjö och land
Gud välsigne världen
Gud välsigne mig
Vad som än sker på färden
Gud välsigne Dig!
Detta har fått mig att änra uppfattning i kaukasusfrågan. Kosovos självständighetsförklaring var så legal som den kunde bli. Sydossetien och Abchazien däremot, får sin självständighet tack vare en rytande rysk björn som hotar hela planeten med ett nytt kallt krig.
Detta kom som en väckarklocka för Georgien - utsätter man en befolkning för etnisk rensning i Kaukasus i detta nådens år, är det värt att tänka om. Dessvärre ringde klockan för sent. Detta kom också som en väckarklocka för de länder som har erkänt Kosovo - de har för mycket stolthet i sig för att våga erkänna att det var helt korkat att erkänna Kosovo just i det skedet utan att tänka sig för överhuvudtaget, eftersom nya och värre konflikter skulle uppstå. Min kritik riktas därför starkt mot min egen utrikesminister Carl Bildt. Jag stöder ett självständigt Kosovo, men anser att det var helt korkat att först erkänna landet och sedan vägra erkänna att situationen i världen beror på en själv.
Gud välsigne Georgien
Gud välsigne Ryssland
Snart är det kallt krig igen
Rustning sker i sjö och land
Gud välsigne världen
Gud välsigne mig
Vad som än sker på färden
Gud välsigne Dig!
lördag 9 augusti 2008
Sandlåda i Sydossetien
De som följer med någorlunda i utrikesspalterna lär inte ha undkommit striderna mellan Georgien och Ryssland.
Georgiens president Micheil Saakasjvili ånjuter fullast stöd av väst, med USA:s president Bush i spetsen. Denna vänskap beror enbart på oljan, annars hade USA fullkomligt struntat i Georgien. Under Saakasjvilis tid som president har han blivit hårt kritiserad för att han styr landet auktoritärt och korruptionerat pengar. Dessutom har han använt sig av våld och etnisk rensning för att få behålla utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien. Eftersom Saakasjvili diggar NATO och EU, ger de alltså honom i praktiken fullmakt att göra vad han vill.
Samtidigt ska man definitivt inte gulla för mycket med Ryssland. Samtidigt som man stödjer Sydossetien, kväver man alla utbrytarstaters krav inrikes; Tjetjenien är ett hett exempel. Ryssland har delat ut pass till invånarna i Sydossetien, dels för att de nekats georgiska pass och dels att Ryssland vill få ökat inflytande. Jag ser samma mönster igen - man har sådant maktbegär att man vill så stor maktsfär som möjligt.
Som grädde på moset kan tilläggas att den sydossetiska gerillan har tendenser som liknar vilken revolutionär krets som helst, oflexibla och totalt obevekliga. Georgien har gått med på att erbjuda långtgående autonomi, vilket de inte gjorde till en början, med separatisterna står envist fast. Så sent som år 2006 genomfördes en folkomröstning i Sydossetien om vilket land folket ville tillhöra. 98-99 % röstade för självständighet gentemot Georgen. Någonting som missades var att de etniska georgierna nekades att rösta. Trots detta tyckte Ryssland att folkomröstningen var bra - de är inte riktigt kloka.
För er som inte fattat kan jag tala om att försvarspolitik inte håller en högre nivå än lek i sandlådan.
Georgiens president Micheil Saakasjvili ånjuter fullast stöd av väst, med USA:s president Bush i spetsen. Denna vänskap beror enbart på oljan, annars hade USA fullkomligt struntat i Georgien. Under Saakasjvilis tid som president har han blivit hårt kritiserad för att han styr landet auktoritärt och korruptionerat pengar. Dessutom har han använt sig av våld och etnisk rensning för att få behålla utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien. Eftersom Saakasjvili diggar NATO och EU, ger de alltså honom i praktiken fullmakt att göra vad han vill.
Samtidigt ska man definitivt inte gulla för mycket med Ryssland. Samtidigt som man stödjer Sydossetien, kväver man alla utbrytarstaters krav inrikes; Tjetjenien är ett hett exempel. Ryssland har delat ut pass till invånarna i Sydossetien, dels för att de nekats georgiska pass och dels att Ryssland vill få ökat inflytande. Jag ser samma mönster igen - man har sådant maktbegär att man vill så stor maktsfär som möjligt.
Som grädde på moset kan tilläggas att den sydossetiska gerillan har tendenser som liknar vilken revolutionär krets som helst, oflexibla och totalt obevekliga. Georgien har gått med på att erbjuda långtgående autonomi, vilket de inte gjorde till en början, med separatisterna står envist fast. Så sent som år 2006 genomfördes en folkomröstning i Sydossetien om vilket land folket ville tillhöra. 98-99 % röstade för självständighet gentemot Georgen. Någonting som missades var att de etniska georgierna nekades att rösta. Trots detta tyckte Ryssland att folkomröstningen var bra - de är inte riktigt kloka.
För er som inte fattat kan jag tala om att försvarspolitik inte håller en högre nivå än lek i sandlådan.
torsdag 26 juni 2008
Partipiska och byråkrati
Hej, det var ett tag sedan sist! Jag kollade på Play Rapport och hittade det här programmet: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1108935.
Om det finns något som jag verkligen ogillar nämner jag så gärna partipiskan. Det första kännetecknet på att en stat inte är helt demokratisk är just partipiskan. Det som stör mig extra mycket är att min lärobok i samhällskunskap förespråkar det - en lärobok som enligt läroplanen ska vara demokratisk och som dessutom används i ett ämne där man måste ha demokratiska åsikter för att få godkänt, förespråkar begränsningar i demokratin. Men, tillämpar man ett sådant system som man har i Sverige, där personvalskampanjer mobbas, då kan man gott och väl ha partipiska. Det suger också att man bara kan personrösta på en person i samma valkrets i riksdagsvalet. Om jag skulle starta ett land skulle dessa två mycket byråkratiska "regler" avskaffas.
Restrerande del av nyhetssändningen förklarar varför jag inte skrivit på ett tag - fotbolls-EM. Dessutom inträffade ett trevligt scoutläger mitt upp i allt - dagen efter balen på slottet (Torreby) och avslutningsdagen på skolan.
Gud välsigne Dig!
Om det finns något som jag verkligen ogillar nämner jag så gärna partipiskan. Det första kännetecknet på att en stat inte är helt demokratisk är just partipiskan. Det som stör mig extra mycket är att min lärobok i samhällskunskap förespråkar det - en lärobok som enligt läroplanen ska vara demokratisk och som dessutom används i ett ämne där man måste ha demokratiska åsikter för att få godkänt, förespråkar begränsningar i demokratin. Men, tillämpar man ett sådant system som man har i Sverige, där personvalskampanjer mobbas, då kan man gott och väl ha partipiska. Det suger också att man bara kan personrösta på en person i samma valkrets i riksdagsvalet. Om jag skulle starta ett land skulle dessa två mycket byråkratiska "regler" avskaffas.
Restrerande del av nyhetssändningen förklarar varför jag inte skrivit på ett tag - fotbolls-EM. Dessutom inträffade ett trevligt scoutläger mitt upp i allt - dagen efter balen på slottet (Torreby) och avslutningsdagen på skolan.
Gud välsigne Dig!
torsdag 15 maj 2008
Eurovision
OK, jag erkänner; jag diggar Eurovision Song Contest – vråldiggar, så att säga. När jag var liten var det min fritid – alltså att titta på gamla eurovisionsinspelningar. Det gick så långt att jag lärde mig allt – allt från varenda ton i vartenda bidrag, till att memorera hela omröstningen. Redan vid nio års ålder var jag en välutbildad schlagerkritiker. Jag ska nu betygssätta alla årets 43 bidrag alltefter hur väl låtarna faller mig i smaken, med 0 som lägsta poäng och 5 som högsta.
Montenegro: Jag gillar det här – poprock när den är som bäst. Jag gillar även hans sätt att sjunga. Tummen upp och lycka till! 5
Israel: Mycket rubriker med tanke på att en av låtskrivarna är Dana International, vinnaren år 1998. Det hörs att låten är östjudisk, vilket ofta har betytt botten för Israel – just Dana International är ett undantag. Denna låt växer med tiden, men riktigt högt klättrar den inte. 2
Estland: Jag trodde inte att så stora eurovisionsprofiler som Tarmo Leinatamm, Priit Pajusaar och Glen Pilvre, som mer eller mindre är inblandade i Estlands bidrag, skulle sjunka till en sådan här nivå! Men men, att kunna förnya sig är också bra... 2
Moldavien: Jazz i Eurovision Song Contest brukar inte gå hem särskilt bra – ofta blir låten i fråga den mest anonyma låten i tävlingen. Dock satsar Moldavien på en seriös låt för en gångs skull och det ska de få credit för. Låten växer i takt med Geta elegant behärskar sången. 3
San Marino: Ett av tre italienskspråkiga bidrag i årets tävling – de andra är Schweiz och Rumänien, till viss del. Musiken känns rätt mysko, texten är rätt mysko, bandet ser rätt mysko ut – debutbidraget är mysko helt enkelt... Men trots detta är rock alltid rock... 2
Belgien: Urgulligt och sockersött! Rödluvan innan hon möter vargen – jag tror inte det här går hem i länderna som förbjöds Marshallhjälpen. Men jag gillar i alla fall det här. Roligt är också att Belgien fortfarande inte kan bestämma sig om vilket språk de ska sjunga på – detta är andra gången sedan 2003 som landets bidrag är på ett påhittat språk. 3
Azerbajdzjan: Sovjethjärntvättade, sekulariserade, debuterade muslimer fantiserar om himlen och helvetet. Detta berör inte mig ett dugg – varför satsa på detta istället för på azerisk folkmusik, som är mycket mer spännande? Även den azeriska pressens var svala, eftersom man saknade tongångar av azerisk musik. 1
Slovenien: ”Den slovenska synden” fortsätter även detta år. Texten handlar om hur personen i fråga tar avstånd från sin förra spouse och titeln kommer som grädde på moset; Vad ”Vrag naj vzame” betyder kan du gissa. Dock är låten nästintill trallvänlig och refrängen sätter sig snabbt, även om man inte vill. 2
Norge: Jeg er forelsket i stemmen hennes og anser at låten passer Maria som hånd i handske. Teksten føler sig imidlertid litt simpel – hvilket senker femmen til en stærk fire. Lykke til Norge! 4
Polen: För oss som hört henne live på YouTube är saken lättare än för dem som tittar på införprogrammen och läser Christer Björkmans omdöme – de vet inte vilket betyg de ska sätta på den här låten, eftersom hon sjöng bra på videon men att de inte hade hört henne live. Vad då, hur svårt är det inte att gå in på YouTube, söka på ”Poland 2008” och titta på bidraget live – det borde vem som helst klara. Låten innehåller ingredienserna från receptet om hur man gör en bra ballad, problemet är bara att det inte finns något mer, som en tillsats av soja i korvstroganoff, fast det inte står i receptet. Låten går ganska obemärkt förbi. 3
Irland: Kanon eller kalkon? Den kanske största vinnaraspiranten är detta shownummer med en kalkon som lead singer inför ett Europa där de som vill göra narr av tävlingen frodas. Det är kanske just därför som Eurovisionens förlovade land skickar en röstmagnet, så att tävlingen återigen hamnar öst om Greenwich. Oseriöst visserligen, men faktiskt rätt roligt – det ger Dustin the turkey en tvåa från mig. 2
Andorra: Påminner lite om Cascada. Även om man blir glad av den, kommer den säkert att gå förbi ganska obemärkt. Jag har hört bättre låtar i den genren och därför blir inte den här så spännande. 3
Bosnien & Hercegovina: Levande höns på scenen? Nä, där sade EBU nej. Låten känns som en skämtlåt som försöker ge ett sken av att den skulle vara seriös. Jag lyckas heller inte riktigt bli vän med Laka. 1
Armenien: Ett av få etnobidrag i årets tävling. I en festival som mest består av rock, eurodisco och ballader är det här en segerkandidat. Vinner den här kommer vi återigen att dras in i en cykel av etno och bojkotter av östeuropeisk musik. Den här låten fastnar snabbt. 4
Nederländerna: Holland goes Östeuropa, wow, vad kul! Efter den ironiska meningen kan jag berätta att den här låten gör mig kluven. Versen känns fruktansvärd, men refrängen är riktigt bra. Därför blir mitt betyg mellan 0 och 4, en tvåa, alltså. 2
Finland: Finsk hårdrock på finska, utan masker – inte särskilt melodiskt, alltså. Huruvida texten är skriven på fyllan i saunan är en gåta. Anno Domini 666, ”Efter Kristus 666”, som det står textat i början av videon, var droppen som fick rinna över. Men, för att lyckas i dessa sammanhang är det bara hårdrock som gäller för Finlands del. Poiketa itse ardor sauna, Suomi! 0
Rumänien: Denna låt passar utmärkt som slutsång i en romantisk musikal om hur Eurovisionen äger rum i Bukarest 2009. Jag är helt såld! 5
Ryssland: Silvermedaljören anno 2006 tillika kompisen till Timbaland, återvänder med en mycket mer stillsam låt än ”Never let you go”, som jag fortfarande lyssnar på, ganska regelbundet. Kanhända att ”Believe” inte når lika långt, men den kommer garanterat att placera sig högt. 3
Grekland: Grekland är det land som har den högsta genomsnittspoängen relaterat till antalet bidrag sedan 2004, då semifinalerna infördes; femte plats, vilket är väldigt högt. Anledningen till detta, med undantag för balladen år 2006, är grekpopen som slår år efter år. Jag måste säga att detta bidrag är melodiöst den sämsta grekpoplåten under ”semieran”, kanske just för att den låter som urvalet på ”The Voice”, till skillnad från de andra grekpoplåtarna som rakt igenom är ”inspired by Greece”. Det känns som om den här låten är gjord i en studio i USA och det är säkert så – Kalomoira är amerikanska med grekiskt påbrå. Texten är alldeles för simpel, för övrigt. 3
Island: Äntligen eurodisco i sådan här sammanhang och dessutom flera låtar med detta komp! Problemet är bara att det blev omodernt redan för tio-tolv år sedan. Låten är skriven av tre veteraner, däribland Paul Oscar, som representerade Island år 1997 och som även är Silvia Night’s (2006) ex. Om ni vuxna tror att det är det här vi 90-talister lyssnar på till vardags, har ni helt fel. 2
Sverige: Minns någon The Ark ifjol – innan tävlingen avgjordes trodde många i vårt land på seger. Betingssiffrorna till trots, slutade vi på plats nummer arton. Jag tror att det finns risk för att detta scenario upprepas i år – Charlotte Perrelli ligger på fina odds och många tror på seger. Hursomhelst anser jag att låten håller riktigt hög standard och även jag drömmer om att få bevittna denna ädla tävling på plats, i mitt eget land, när jag är 17. 5
Turkiet: Lyssnar man på introt låter det som en klassisk låt till fotbollsdataspelet FIFA 2005, ”Cientos de Preguntas” med gruppen Sôber, fast något lugnare. Resten av låten är överlägset bättre än Sôbers ganska intetsägande rocklåt. Mixen mellan Turkiet och alternativ rock tycker jag är genial, lika genialt som deras bidrag på hemmaplan 2004, skagruppen Athena med låten ”For real”. Årets frontsångare Harun Tekin kan verkligen sjunga och detta gör att betyget sträcker sig upp till en femma till Turkiets Red Hot Chili Peppers. 5
Ukraina: Jaha, en favorit igen... Ärligt talat måste jag säga att hon ser väldigt slampig ut. Alla pratar om att Ukraina är så bra, men jag fattar det inte. Först efter kanske tio lyssningar börjar jag digga till musiken, medan det ofta tar två-tre lyssningar för de övriga bidragen. Om en favorit ska låta så här, vet jag massor av eurovisionslåtar som inte blev favoriter för att de inte hade ”rätt” remix, för om man tar bort ”gymnastikbasen” hör man att låten inte är något vidare. 2
Litauen: En låt som vill ge sken av att den skulle vara dramatisk. Men, säg mig, blir den särskilt dramatisk? Låten växer dock, efter femton lyssningar. 2
Albanien: En låt som växer. Jag är lite besviken att Albanien inte satsar traditionellt, men men, gitarrkompet förlåter det. De får fyra poäng om de tar med sig gitarrerna. 4
Schweiz: Efter en lugn inledning, där den manlige italiensktalande sångaren alltid låter som Eros i mina öron, vänder låter efter första refrängen och blir en svensk schlager. Höga poäng från Sverige men jag har hört detta tusen gånger. Jag tycker dock att det är coolt att låten byter genre och det gör att Schweiz får en trea av mig. 3
Tjeckien: Låtens refräng sätter sig som ett tuggummi även om den inte är speciellt bra. Ett mästerskap i falsksång med en alldeles för kort kjol och för stripklädda dansare var det jag såg när jag såg ett liveframträdande på YouTube. Jag tror att låten kommer att torska i festivalen, främst beroende på framträdandet. För övrigt ska en ny remix av låten gälla i Belgrad. 1
Vitryssland: Kopia av förra årets bidrag – återigen en rysk idoldeltagare med en något rockig låt. Det är väldigt lätt att göra en sådan här låt; hyr in ett rockband som jammar och skriv en sorglig text om ett olyckligt kärleksförhållande – bums, så vinner låten Vitrysslands uttagning och erhåller sedan en massa poäng från en halv världsdel. Något som däremot är intressant är att denna version är nyinspelad – i Minsk sjöng han en discoversion av samma låt. 2
Lettland: Pirattema kvällen till ära med en låt skriven av svenskar, som ratades av den svenska juryn, återigen – även förra årets bidrag hade en liknande historia och Torbjörn Wassenius var med och skrev även detta bidrag. En av förra årets sångare i gruppen Bonaparti.lv är idag pirat i Pirates of the Sea, Roberto Meloni. Detta är ett trevligt nummer med en medryckande refräng. 3
Kroatien: Kroatiskt folkdansband som jag blir mer fäst vid vid varje lyssning. Jag har hört liknande musik, fast det var dels på Sardinien, dels i Israel och då var sången, så vitt jag vet, inte på kroatiska. Farbrodern lyfter upp mina poäng till fyra stycken. 4
Bulgarien: Efter ett förspel bestående av DJ-sound övergående till Reggae börjar sångrösten höras först efter nästan en minut. En väldigt enkel text som sätter sig, men faktum kvarstår att det här inte är ”riktig musik” i ordets rätta bemärkelse. Det krävs att DJ: sen gör ett heroiskt framträdande för att det här ska funka live. Det är synd att Bulgarien återigen satsar på ett nummer och inte en sång. 2
Danmark: Jag ser en syn framför mig – från fiskebåtarna till Hirtshals eller något annat ställe på danska västkusten, hör man hur det sitter folk vid en lägereld som grillar pølser och äter smørrebrød. Någon har med sig en gitarr och där sitter de och sjunger ”All night long” all night long, fyndig ordvits... Lägersång utan tvekan, jag tror däremot också att det finns risk att detta blir årets kaffekokare, eller som man säger i Danmark och Norge; ”tissepause”. Det gäller att lyssna med öppet öra på den här låten, annars fastnar den inte, i alla fall inte för mig. Om någon undrar om låten är ett plagiat på Danmarks bidrag 2005, Jakob Sveistrup – ”Talking to you”, är det inte så konstigt - Jacob Launbjerg har även varit med och skrivit denna låt. 3
Georgien: Blinda Diana är rätt person att sjunga denna sång eftersom hon är flykting med erfarenhet från den väpnade konflikten i Abchazien. Refrängen är så medryckande att man gott och väl kan skrika ”Peace will come”. Låten är snyggt uppbyggd, om än något metodisk, vilket ger den fyra poäng. Som kuriosa kan nämnas att hon fått utmärkelser av både Putin och Saakasjvili – huvudaktörer i den diplomatiska krisen mellan Ryssland och Georgien. 4
Ungern: Ballad med typiskt synthkomp. Ackorden är mycket snygga och skickligt placerade, likaså basen. Låten lyfter dock inte på det sätt en powerballad ska göra och saknar, precis som Polen, en extra krydda. Ungern får tre poäng mycket tack vare sticket. 3
Malta: Snälla, söta, rara, lilla Malta – vad gör ni? Medelhavets lilla eurovisionsstormakt – måste ni sjunga om ett ryskt samhällsproblem bara för att ni vill ha poäng? Chiara, Ira, Claudette – var är ni? Dessvärre har de två sistnämndas låtskrivare även producerat denna låt. Kids under 10 bast kan möjligen rösta på detta, men inte jag. Sjunga kan hon däremot... Om någon förresten undrar var ni hört låten tidigare, kan jag berätta att det är eurodiscoversionen av Åsmund Åmli bands ”Påskerally på riksveg nr. 9”. 1
Cypern: Jag känner igen låten – den låter som en av låtarna i Prinsen av Egypten i en annan tappning. Låten ändrar tempo och genre många gånger. Jag tror att detta skulle ha funkat bra i Eurovision för 10-15 år sedan. Jag tror att den här låten kan slå igenom på Balkan och i övriga delar av sydöstra Europa – och så självklart kommer låten få tolv poäng från Grekland. Tror Du mig inte? Haha, skyll Dig själv om Du har fel! Den får tre poäng, men klarar sig ändå inte till final för min del, mållinjen var för svår att passera. 3
FJR Makedonien: Balkans mest anonyma bidrag i år. Dansarna höjer dock bidragets potential. Det ska bli intressant att se hur låten låter på engelska, som Tamara enligt uppgift ska sjunga på i Belgrad. 2
Portugal: Den bästa låten Portugal skickat på ett tag. Det är roligt att de står på sig att satsa nationellt, med vissa undantag som bekräftar regeln, givetvis. 3
Storbritannien: Wow! Soul i Eurovision Song Contest – det var ett tag sedan… Man blir riktigt glad av låten och av att Storbritannien äntligen satsar seriöst igen. Det som kan förstöra den här låten är kören, som fick väldigt stort utrymme i liveframträdandet (Enligt mig är det förödande om kören blir allt för framträdande – Finland gick inte vidare från semin 2005, eftersom körens mickar var alldeles för uppskruvade, enligt mig). Jag hoppas att detta bidrag gör att Storbritannien åter seglar upp till Eurovisionens vågtopp. 4
Tyskland: Entschuldingen mich deutsche Leute, aber dieses Lied ist das schlechteste Lied ich habe gehört von Deutschland in vielen Jahren. Das Lied ist so deutsch daß ich denke an Sauerkraut jedes Mal ich höre die Wettbewerberen. Welchen schlechten Gesmack Sie haben – Ralf Siegel, wo sind Sie?!
…
Jag tror inte att översättning behövs… 0
Frankrike: Jag förstår mig inte på det här bidraget. Snälla, om Du förstår det kan du gärna höra av Dig. Jag tror inte att Europa går igång på det här. 1
Spanien: Jag har under min tid som schlagerkritiker inte hört något sämre bidrag. Oljud! 0
Serbien: Balkanballader, balkanballader... Vad vore Eurovisionen utan sånger som ger en gåshud och drömmar om semester i sydslaviska trakter... Musiken är skriven av Željko Joksimović, kompositör till Bosnien-Hercegovinas bronsbidrag 2006 och även solist och kompositör för Serbien-Montenegro 2004, då de kom tvåa i debuten. Som kuriosa kan nämnas att han utgör den manliga delen av programledarduon i årets tävling... 4
Först redovisas resultatet jag personligen föredrar, därefter visas resultatet så som jag tror det kommer bli:
Semifinal 1:
1. Rumänien
2. Montenegro
3. Armenien
4. Norge
5. Ryssland
6. Belgien
7. Grekland
8. Polen
9. Andorra
10. Moldavien
11. Irland
12. San Marino
13. Israel
14. Estland
15. Slovenien
16. Nederländerna
17. Bosnien-Hercegovina
18. Azerbajdzjan
19. Finland
1. Armenien
2. Ryssland
3. Irland
4. Grekland
5. Rumänien
6. Azerbajdzjan
7. Finland
8. Montenegro
9. Bosnien & Hercegovina
10. Moldavien*
11. Norge
12. Slovenien
13. San Marino
14. Polen
15. Israel
16. Estland
17. Belgien
18. Andorra
19. Nederländerna
Semifinal 2:
1. Sverige
2. Turkiet
3. Kroatien
4. Albanien
5. Georgien
6. Danmark
7. Schweiz
8. Ungern
9. Lettland
10. Portugal
11. Cypern
12. Vitryssland
13. Bulgarien
14. Island
15. Ukraina
16. FJR Makedonien
17. Litauen
18. Tjeckien
19. Malta
1. Ukraina
2. Albanien
3. Vitryssland
4. Sverige
5. Kroatien
6. Georgien
7. FJR Makedonien
8. Cypern
9. Bulgarien
10. Turkiet
11. Danmark
12. Schweiz*
13. Lettland
14. Portugal
15. Ungern
16. Island
17. Malta
18. Litauen
19. Tjeckien
De länder som kommer på plats 1-9 (i telefonomröstningen) går direkt till final. Den tionde platsen tilldelas det land utan finalplats som kommit högst i ländernas sammanlagda interna omröstningar. De länder som jag tror får en finalplats av det skälet, Moldavien och Schweiz, är markerade med en *.
Här är finalens placeringar enligt min åsikt respektive mina föraningar. Observera att detta nödvändigtvis inte blir utgången i Belgrad, men på ett ungefär tror jag att resultatet kommer att likna min nedersta spalt.
1. Rumänien
2. Sverige
3. Turkiet
4. Montenegro
5. Storbritannien
6. Serbien
7. Armenien
8. Norge
9. Kroatien
10. Albanien
11. Georgien
12. Danmark
13. Schweiz
14. Ryssland
15. Belgien
16. Grekland
17. Ungern
18. Lettland
19. Polen
20. Andorra
21. Moldavien
22. Portugal
23. Frankrike
24. Tyskland
25. Spanien
1. Ukraina
2. Armenien
3. Serbien
4. Ryssland
5. Irland
6. Albanien
7. Vitryssland
8. Sverige
9. Grekland
10. Rumänien
11. Kroatien
12. Georgien
13. Storbritannien
14. Azerbajdzjan
15. Finland
16. Montenegro
17. FJR Makedonien
18. Bosnien & Hercegovina
19. Cypern
20. Bulgarien
21. Moldavien
22. Schweiz
23. Spanien
24. Frankrike
25. Tyskland
Montenegro: Jag gillar det här – poprock när den är som bäst. Jag gillar även hans sätt att sjunga. Tummen upp och lycka till! 5
Israel: Mycket rubriker med tanke på att en av låtskrivarna är Dana International, vinnaren år 1998. Det hörs att låten är östjudisk, vilket ofta har betytt botten för Israel – just Dana International är ett undantag. Denna låt växer med tiden, men riktigt högt klättrar den inte. 2
Estland: Jag trodde inte att så stora eurovisionsprofiler som Tarmo Leinatamm, Priit Pajusaar och Glen Pilvre, som mer eller mindre är inblandade i Estlands bidrag, skulle sjunka till en sådan här nivå! Men men, att kunna förnya sig är också bra... 2
Moldavien: Jazz i Eurovision Song Contest brukar inte gå hem särskilt bra – ofta blir låten i fråga den mest anonyma låten i tävlingen. Dock satsar Moldavien på en seriös låt för en gångs skull och det ska de få credit för. Låten växer i takt med Geta elegant behärskar sången. 3
San Marino: Ett av tre italienskspråkiga bidrag i årets tävling – de andra är Schweiz och Rumänien, till viss del. Musiken känns rätt mysko, texten är rätt mysko, bandet ser rätt mysko ut – debutbidraget är mysko helt enkelt... Men trots detta är rock alltid rock... 2
Belgien: Urgulligt och sockersött! Rödluvan innan hon möter vargen – jag tror inte det här går hem i länderna som förbjöds Marshallhjälpen. Men jag gillar i alla fall det här. Roligt är också att Belgien fortfarande inte kan bestämma sig om vilket språk de ska sjunga på – detta är andra gången sedan 2003 som landets bidrag är på ett påhittat språk. 3
Azerbajdzjan: Sovjethjärntvättade, sekulariserade, debuterade muslimer fantiserar om himlen och helvetet. Detta berör inte mig ett dugg – varför satsa på detta istället för på azerisk folkmusik, som är mycket mer spännande? Även den azeriska pressens var svala, eftersom man saknade tongångar av azerisk musik. 1
Slovenien: ”Den slovenska synden” fortsätter även detta år. Texten handlar om hur personen i fråga tar avstånd från sin förra spouse och titeln kommer som grädde på moset; Vad ”Vrag naj vzame” betyder kan du gissa. Dock är låten nästintill trallvänlig och refrängen sätter sig snabbt, även om man inte vill. 2
Norge: Jeg er forelsket i stemmen hennes og anser at låten passer Maria som hånd i handske. Teksten føler sig imidlertid litt simpel – hvilket senker femmen til en stærk fire. Lykke til Norge! 4
Polen: För oss som hört henne live på YouTube är saken lättare än för dem som tittar på införprogrammen och läser Christer Björkmans omdöme – de vet inte vilket betyg de ska sätta på den här låten, eftersom hon sjöng bra på videon men att de inte hade hört henne live. Vad då, hur svårt är det inte att gå in på YouTube, söka på ”Poland 2008” och titta på bidraget live – det borde vem som helst klara. Låten innehåller ingredienserna från receptet om hur man gör en bra ballad, problemet är bara att det inte finns något mer, som en tillsats av soja i korvstroganoff, fast det inte står i receptet. Låten går ganska obemärkt förbi. 3
Irland: Kanon eller kalkon? Den kanske största vinnaraspiranten är detta shownummer med en kalkon som lead singer inför ett Europa där de som vill göra narr av tävlingen frodas. Det är kanske just därför som Eurovisionens förlovade land skickar en röstmagnet, så att tävlingen återigen hamnar öst om Greenwich. Oseriöst visserligen, men faktiskt rätt roligt – det ger Dustin the turkey en tvåa från mig. 2
Andorra: Påminner lite om Cascada. Även om man blir glad av den, kommer den säkert att gå förbi ganska obemärkt. Jag har hört bättre låtar i den genren och därför blir inte den här så spännande. 3
Bosnien & Hercegovina: Levande höns på scenen? Nä, där sade EBU nej. Låten känns som en skämtlåt som försöker ge ett sken av att den skulle vara seriös. Jag lyckas heller inte riktigt bli vän med Laka. 1
Armenien: Ett av få etnobidrag i årets tävling. I en festival som mest består av rock, eurodisco och ballader är det här en segerkandidat. Vinner den här kommer vi återigen att dras in i en cykel av etno och bojkotter av östeuropeisk musik. Den här låten fastnar snabbt. 4
Nederländerna: Holland goes Östeuropa, wow, vad kul! Efter den ironiska meningen kan jag berätta att den här låten gör mig kluven. Versen känns fruktansvärd, men refrängen är riktigt bra. Därför blir mitt betyg mellan 0 och 4, en tvåa, alltså. 2
Finland: Finsk hårdrock på finska, utan masker – inte särskilt melodiskt, alltså. Huruvida texten är skriven på fyllan i saunan är en gåta. Anno Domini 666, ”Efter Kristus 666”, som det står textat i början av videon, var droppen som fick rinna över. Men, för att lyckas i dessa sammanhang är det bara hårdrock som gäller för Finlands del. Poiketa itse ardor sauna, Suomi! 0
Rumänien: Denna låt passar utmärkt som slutsång i en romantisk musikal om hur Eurovisionen äger rum i Bukarest 2009. Jag är helt såld! 5
Ryssland: Silvermedaljören anno 2006 tillika kompisen till Timbaland, återvänder med en mycket mer stillsam låt än ”Never let you go”, som jag fortfarande lyssnar på, ganska regelbundet. Kanhända att ”Believe” inte når lika långt, men den kommer garanterat att placera sig högt. 3
Grekland: Grekland är det land som har den högsta genomsnittspoängen relaterat till antalet bidrag sedan 2004, då semifinalerna infördes; femte plats, vilket är väldigt högt. Anledningen till detta, med undantag för balladen år 2006, är grekpopen som slår år efter år. Jag måste säga att detta bidrag är melodiöst den sämsta grekpoplåten under ”semieran”, kanske just för att den låter som urvalet på ”The Voice”, till skillnad från de andra grekpoplåtarna som rakt igenom är ”inspired by Greece”. Det känns som om den här låten är gjord i en studio i USA och det är säkert så – Kalomoira är amerikanska med grekiskt påbrå. Texten är alldeles för simpel, för övrigt. 3
Island: Äntligen eurodisco i sådan här sammanhang och dessutom flera låtar med detta komp! Problemet är bara att det blev omodernt redan för tio-tolv år sedan. Låten är skriven av tre veteraner, däribland Paul Oscar, som representerade Island år 1997 och som även är Silvia Night’s (2006) ex. Om ni vuxna tror att det är det här vi 90-talister lyssnar på till vardags, har ni helt fel. 2
Sverige: Minns någon The Ark ifjol – innan tävlingen avgjordes trodde många i vårt land på seger. Betingssiffrorna till trots, slutade vi på plats nummer arton. Jag tror att det finns risk för att detta scenario upprepas i år – Charlotte Perrelli ligger på fina odds och många tror på seger. Hursomhelst anser jag att låten håller riktigt hög standard och även jag drömmer om att få bevittna denna ädla tävling på plats, i mitt eget land, när jag är 17. 5
Turkiet: Lyssnar man på introt låter det som en klassisk låt till fotbollsdataspelet FIFA 2005, ”Cientos de Preguntas” med gruppen Sôber, fast något lugnare. Resten av låten är överlägset bättre än Sôbers ganska intetsägande rocklåt. Mixen mellan Turkiet och alternativ rock tycker jag är genial, lika genialt som deras bidrag på hemmaplan 2004, skagruppen Athena med låten ”For real”. Årets frontsångare Harun Tekin kan verkligen sjunga och detta gör att betyget sträcker sig upp till en femma till Turkiets Red Hot Chili Peppers. 5
Ukraina: Jaha, en favorit igen... Ärligt talat måste jag säga att hon ser väldigt slampig ut. Alla pratar om att Ukraina är så bra, men jag fattar det inte. Först efter kanske tio lyssningar börjar jag digga till musiken, medan det ofta tar två-tre lyssningar för de övriga bidragen. Om en favorit ska låta så här, vet jag massor av eurovisionslåtar som inte blev favoriter för att de inte hade ”rätt” remix, för om man tar bort ”gymnastikbasen” hör man att låten inte är något vidare. 2
Litauen: En låt som vill ge sken av att den skulle vara dramatisk. Men, säg mig, blir den särskilt dramatisk? Låten växer dock, efter femton lyssningar. 2
Albanien: En låt som växer. Jag är lite besviken att Albanien inte satsar traditionellt, men men, gitarrkompet förlåter det. De får fyra poäng om de tar med sig gitarrerna. 4
Schweiz: Efter en lugn inledning, där den manlige italiensktalande sångaren alltid låter som Eros i mina öron, vänder låter efter första refrängen och blir en svensk schlager. Höga poäng från Sverige men jag har hört detta tusen gånger. Jag tycker dock att det är coolt att låten byter genre och det gör att Schweiz får en trea av mig. 3
Tjeckien: Låtens refräng sätter sig som ett tuggummi även om den inte är speciellt bra. Ett mästerskap i falsksång med en alldeles för kort kjol och för stripklädda dansare var det jag såg när jag såg ett liveframträdande på YouTube. Jag tror att låten kommer att torska i festivalen, främst beroende på framträdandet. För övrigt ska en ny remix av låten gälla i Belgrad. 1
Vitryssland: Kopia av förra årets bidrag – återigen en rysk idoldeltagare med en något rockig låt. Det är väldigt lätt att göra en sådan här låt; hyr in ett rockband som jammar och skriv en sorglig text om ett olyckligt kärleksförhållande – bums, så vinner låten Vitrysslands uttagning och erhåller sedan en massa poäng från en halv världsdel. Något som däremot är intressant är att denna version är nyinspelad – i Minsk sjöng han en discoversion av samma låt. 2
Lettland: Pirattema kvällen till ära med en låt skriven av svenskar, som ratades av den svenska juryn, återigen – även förra årets bidrag hade en liknande historia och Torbjörn Wassenius var med och skrev även detta bidrag. En av förra årets sångare i gruppen Bonaparti.lv är idag pirat i Pirates of the Sea, Roberto Meloni. Detta är ett trevligt nummer med en medryckande refräng. 3
Kroatien: Kroatiskt folkdansband som jag blir mer fäst vid vid varje lyssning. Jag har hört liknande musik, fast det var dels på Sardinien, dels i Israel och då var sången, så vitt jag vet, inte på kroatiska. Farbrodern lyfter upp mina poäng till fyra stycken. 4
Bulgarien: Efter ett förspel bestående av DJ-sound övergående till Reggae börjar sångrösten höras först efter nästan en minut. En väldigt enkel text som sätter sig, men faktum kvarstår att det här inte är ”riktig musik” i ordets rätta bemärkelse. Det krävs att DJ: sen gör ett heroiskt framträdande för att det här ska funka live. Det är synd att Bulgarien återigen satsar på ett nummer och inte en sång. 2
Danmark: Jag ser en syn framför mig – från fiskebåtarna till Hirtshals eller något annat ställe på danska västkusten, hör man hur det sitter folk vid en lägereld som grillar pølser och äter smørrebrød. Någon har med sig en gitarr och där sitter de och sjunger ”All night long” all night long, fyndig ordvits... Lägersång utan tvekan, jag tror däremot också att det finns risk att detta blir årets kaffekokare, eller som man säger i Danmark och Norge; ”tissepause”. Det gäller att lyssna med öppet öra på den här låten, annars fastnar den inte, i alla fall inte för mig. Om någon undrar om låten är ett plagiat på Danmarks bidrag 2005, Jakob Sveistrup – ”Talking to you”, är det inte så konstigt - Jacob Launbjerg har även varit med och skrivit denna låt. 3
Georgien: Blinda Diana är rätt person att sjunga denna sång eftersom hon är flykting med erfarenhet från den väpnade konflikten i Abchazien. Refrängen är så medryckande att man gott och väl kan skrika ”Peace will come”. Låten är snyggt uppbyggd, om än något metodisk, vilket ger den fyra poäng. Som kuriosa kan nämnas att hon fått utmärkelser av både Putin och Saakasjvili – huvudaktörer i den diplomatiska krisen mellan Ryssland och Georgien. 4
Ungern: Ballad med typiskt synthkomp. Ackorden är mycket snygga och skickligt placerade, likaså basen. Låten lyfter dock inte på det sätt en powerballad ska göra och saknar, precis som Polen, en extra krydda. Ungern får tre poäng mycket tack vare sticket. 3
Malta: Snälla, söta, rara, lilla Malta – vad gör ni? Medelhavets lilla eurovisionsstormakt – måste ni sjunga om ett ryskt samhällsproblem bara för att ni vill ha poäng? Chiara, Ira, Claudette – var är ni? Dessvärre har de två sistnämndas låtskrivare även producerat denna låt. Kids under 10 bast kan möjligen rösta på detta, men inte jag. Sjunga kan hon däremot... Om någon förresten undrar var ni hört låten tidigare, kan jag berätta att det är eurodiscoversionen av Åsmund Åmli bands ”Påskerally på riksveg nr. 9”. 1
Cypern: Jag känner igen låten – den låter som en av låtarna i Prinsen av Egypten i en annan tappning. Låten ändrar tempo och genre många gånger. Jag tror att detta skulle ha funkat bra i Eurovision för 10-15 år sedan. Jag tror att den här låten kan slå igenom på Balkan och i övriga delar av sydöstra Europa – och så självklart kommer låten få tolv poäng från Grekland. Tror Du mig inte? Haha, skyll Dig själv om Du har fel! Den får tre poäng, men klarar sig ändå inte till final för min del, mållinjen var för svår att passera. 3
FJR Makedonien: Balkans mest anonyma bidrag i år. Dansarna höjer dock bidragets potential. Det ska bli intressant att se hur låten låter på engelska, som Tamara enligt uppgift ska sjunga på i Belgrad. 2
Portugal: Den bästa låten Portugal skickat på ett tag. Det är roligt att de står på sig att satsa nationellt, med vissa undantag som bekräftar regeln, givetvis. 3
Storbritannien: Wow! Soul i Eurovision Song Contest – det var ett tag sedan… Man blir riktigt glad av låten och av att Storbritannien äntligen satsar seriöst igen. Det som kan förstöra den här låten är kören, som fick väldigt stort utrymme i liveframträdandet (Enligt mig är det förödande om kören blir allt för framträdande – Finland gick inte vidare från semin 2005, eftersom körens mickar var alldeles för uppskruvade, enligt mig). Jag hoppas att detta bidrag gör att Storbritannien åter seglar upp till Eurovisionens vågtopp. 4
Tyskland: Entschuldingen mich deutsche Leute, aber dieses Lied ist das schlechteste Lied ich habe gehört von Deutschland in vielen Jahren. Das Lied ist so deutsch daß ich denke an Sauerkraut jedes Mal ich höre die Wettbewerberen. Welchen schlechten Gesmack Sie haben – Ralf Siegel, wo sind Sie?!
…
Jag tror inte att översättning behövs… 0
Frankrike: Jag förstår mig inte på det här bidraget. Snälla, om Du förstår det kan du gärna höra av Dig. Jag tror inte att Europa går igång på det här. 1
Spanien: Jag har under min tid som schlagerkritiker inte hört något sämre bidrag. Oljud! 0
Serbien: Balkanballader, balkanballader... Vad vore Eurovisionen utan sånger som ger en gåshud och drömmar om semester i sydslaviska trakter... Musiken är skriven av Željko Joksimović, kompositör till Bosnien-Hercegovinas bronsbidrag 2006 och även solist och kompositör för Serbien-Montenegro 2004, då de kom tvåa i debuten. Som kuriosa kan nämnas att han utgör den manliga delen av programledarduon i årets tävling... 4
Först redovisas resultatet jag personligen föredrar, därefter visas resultatet så som jag tror det kommer bli:
Semifinal 1:
1. Rumänien
2. Montenegro
3. Armenien
4. Norge
5. Ryssland
6. Belgien
7. Grekland
8. Polen
9. Andorra
10. Moldavien
11. Irland
12. San Marino
13. Israel
14. Estland
15. Slovenien
16. Nederländerna
17. Bosnien-Hercegovina
18. Azerbajdzjan
19. Finland
1. Armenien
2. Ryssland
3. Irland
4. Grekland
5. Rumänien
6. Azerbajdzjan
7. Finland
8. Montenegro
9. Bosnien & Hercegovina
10. Moldavien*
11. Norge
12. Slovenien
13. San Marino
14. Polen
15. Israel
16. Estland
17. Belgien
18. Andorra
19. Nederländerna
Semifinal 2:
1. Sverige
2. Turkiet
3. Kroatien
4. Albanien
5. Georgien
6. Danmark
7. Schweiz
8. Ungern
9. Lettland
10. Portugal
11. Cypern
12. Vitryssland
13. Bulgarien
14. Island
15. Ukraina
16. FJR Makedonien
17. Litauen
18. Tjeckien
19. Malta
1. Ukraina
2. Albanien
3. Vitryssland
4. Sverige
5. Kroatien
6. Georgien
7. FJR Makedonien
8. Cypern
9. Bulgarien
10. Turkiet
11. Danmark
12. Schweiz*
13. Lettland
14. Portugal
15. Ungern
16. Island
17. Malta
18. Litauen
19. Tjeckien
De länder som kommer på plats 1-9 (i telefonomröstningen) går direkt till final. Den tionde platsen tilldelas det land utan finalplats som kommit högst i ländernas sammanlagda interna omröstningar. De länder som jag tror får en finalplats av det skälet, Moldavien och Schweiz, är markerade med en *.
Här är finalens placeringar enligt min åsikt respektive mina föraningar. Observera att detta nödvändigtvis inte blir utgången i Belgrad, men på ett ungefär tror jag att resultatet kommer att likna min nedersta spalt.
1. Rumänien
2. Sverige
3. Turkiet
4. Montenegro
5. Storbritannien
6. Serbien
7. Armenien
8. Norge
9. Kroatien
10. Albanien
11. Georgien
12. Danmark
13. Schweiz
14. Ryssland
15. Belgien
16. Grekland
17. Ungern
18. Lettland
19. Polen
20. Andorra
21. Moldavien
22. Portugal
23. Frankrike
24. Tyskland
25. Spanien
1. Ukraina
2. Armenien
3. Serbien
4. Ryssland
5. Irland
6. Albanien
7. Vitryssland
8. Sverige
9. Grekland
10. Rumänien
11. Kroatien
12. Georgien
13. Storbritannien
14. Azerbajdzjan
15. Finland
16. Montenegro
17. FJR Makedonien
18. Bosnien & Hercegovina
19. Cypern
20. Bulgarien
21. Moldavien
22. Schweiz
23. Spanien
24. Frankrike
25. Tyskland
torsdag 24 april 2008
Liknelser om en cykel
Efter en trevlig stund på ett fik cyklade jag hem till rätta sidan av Smögenbron, eller ja, jag försökte - kedjan hoppade för tredje gången på kort tid. Den något otekniske kapitalisten (läs: jag) kämpade tappert med att försöka rätta till problemet, dock utan vidare framgång - bara rejält oljiga händer. Som en räddare i nöden dök en kompis upp. Han hade vid ett tidigare tillfälle rättat till min kedja, så det kändes som en skänk ifrån ovan att han kom. Att han dessutom tog av sin dyrbara tid och hjälpte mig - med oljiga händer som följd - är något jag är mycket tacksam för. Det finns nog allt en hel del moral inom svensken, generellt, även om denne inte vågar stå för det.
Vad kan det här säga oss? Jo, detta är en bild på vad min brorsa gjorde. Han heter Jesus och han bestämde sig för att hjälpa människan fixa människans hoppade kedja - relationen med Gud. Jesus valde att stå till tjänst för vår skull och tog konsekvenserna av det - döden på ett kors. Detta ledde till en tacksamhet som mänskligheten ropat ut i snart 2000 år - en tredjedel av jordens befolkning har tagit steget, vad väntar du på?
Men vaddå??!! "Jag är bara en simpel människa, jag skäms för det", tänker du så? Det är bra att veta att nåden övergår allt förnuft. Gud förlåter dig vad du felat. Det känns som när man tvår sina oljiga händer. Befrielse! Att bli renad!
"Rena mig med isop från min synd,tvätta mig vit som snö."
Vad kan det här säga oss? Jo, detta är en bild på vad min brorsa gjorde. Han heter Jesus och han bestämde sig för att hjälpa människan fixa människans hoppade kedja - relationen med Gud. Jesus valde att stå till tjänst för vår skull och tog konsekvenserna av det - döden på ett kors. Detta ledde till en tacksamhet som mänskligheten ropat ut i snart 2000 år - en tredjedel av jordens befolkning har tagit steget, vad väntar du på?
Men vaddå??!! "Jag är bara en simpel människa, jag skäms för det", tänker du så? Det är bra att veta att nåden övergår allt förnuft. Gud förlåter dig vad du felat. Det känns som när man tvår sina oljiga händer. Befrielse! Att bli renad!
"Rena mig med isop från min synd,tvätta mig vit som snö."
Kung David, Ps 51:9
Fast med vilka metoder renar man sig... Vissa försöker tvätta sig med yoga, andra med religion, andra med droger, sex och prostitution. Nu kommer vi in på ordet bekräftelse... Det finns dock bara en person som kan tvätta oss rena från synd, ge oss den bekräftelse vi söker efter och frälsa oss från all synd - Hans namn är Jesus Kristus.
"I [Jesus] och genom [Jesu] blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss."Paulus, Ef 1:7"Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd."Evangelisten Johannes, 1 Joh 1:7"Och de sjöng en ny sång: Du (Jesus) är värdig att ta boken och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk."Evangelisten Johannes, Upp 5:1"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
Jesus Kristus, Joh 8:12
Jesus är inte vem som helst - han är vasselin som sköljer bort olja - mycket bättre än vatten, jag har provat. Här kommer ett avslutande citat. Ciao!"En grundlig kunskap om Bibeln är mer värd än en universitetsutbildning."Theodore Roosevelt (1858-1819), amerikansk president 1901-1909
söndag 20 april 2008
Klagovisornas motsats
Jag är helt mållös - spana in den här artikeln, så fattar Du vad jag pratar om (http://si-info.org/index.php?id=242). Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna - glädjetårar. Jag är evinnerligt tacksam till mina arabiska bröder. Sådana här solidariska initiativ gör mig rörd - jag har tidigare hört talas om försoningsgrupper där anhöriga till döda till följd av konflikten, träffar folk på den andra sidan konflikten. Om man någon gång vill få till stånd en varaktig fred i Mellanöstern, måste det ske på populärnivå. Det som är glädjande är att alltfler civila från båda sidor talar om försoning. På den här länken finnes länkar till olika försoningsprojekt (http://traubman.igc.org/peace2.htm).
Just nu fantiserar jag att jag färdas runt i arabvärlden. För 30 år sedan hade det varit otänkbart, om jag hade besökt Israel. Idag uppmuntrar jag alla israelvänner att med glädje besöka de arabländer som man kan besöka - för att stödja dessa länder, som tagit beslut att upprätta diplomatiska och/eller handelsrelationer med Staten Israel - Egypten, Jordaninen, Mauretanien, Tunisien, Oman och Marocko är några av dessa. Man kan kalla detta ombytta roller - för 30 år sedan hade Israel, tro det eller ej, vänskapliga relationer med Iran. 1979 störtades dock shahen och landet utropades till islamisk republik. Den 25 april hålls en s.k. "andra omgång" till majlis, Irans motsvarighet till vår riksdag. 220 av 290 platser har tydligen tillsätts efter den "första omgången" 14 mars, medan man väntar med 70 av platserna tills på fredag. Kan det månne bli praxis i Sverige - att man håller ett extraval för skojs skull?
Hehe, så här blir det när jag skriver - jag börjar med att skriva om något, för att avsluta med något helt annat... Men, men! Sådan är jag - designed by God, det är coolt!
Hej hopp kaffekopp!
Just nu fantiserar jag att jag färdas runt i arabvärlden. För 30 år sedan hade det varit otänkbart, om jag hade besökt Israel. Idag uppmuntrar jag alla israelvänner att med glädje besöka de arabländer som man kan besöka - för att stödja dessa länder, som tagit beslut att upprätta diplomatiska och/eller handelsrelationer med Staten Israel - Egypten, Jordaninen, Mauretanien, Tunisien, Oman och Marocko är några av dessa. Man kan kalla detta ombytta roller - för 30 år sedan hade Israel, tro det eller ej, vänskapliga relationer med Iran. 1979 störtades dock shahen och landet utropades till islamisk republik. Den 25 april hålls en s.k. "andra omgång" till majlis, Irans motsvarighet till vår riksdag. 220 av 290 platser har tydligen tillsätts efter den "första omgången" 14 mars, medan man väntar med 70 av platserna tills på fredag. Kan det månne bli praxis i Sverige - att man håller ett extraval för skojs skull?
Hehe, så här blir det när jag skriver - jag börjar med att skriva om något, för att avsluta med något helt annat... Men, men! Sådan är jag - designed by God, det är coolt!
Hej hopp kaffekopp!
måndag 14 april 2008
Två uttalanden - två olika reaktioner
Jag fastnade för en krönika i min kära snuttefilt Världen idag (http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1803&Itemid=32). Jag brukar vara väldigt försiktig med att berömma socialister, i synnerhet sådana jag klassar som diktatorer, men jag måste konstatera att herr Khadaffi har helt rätt - äntligen kommer det fram, det som har grott i den övergödda jorden i mer än fyrtio år. Att han hävdar att Libyen har bättre relationer med kolonialherren Italien än med sina grannar i nordväst och öst, låter mycket intressant. Jag har sökt på nätet efter mer info om relationerna mellan Italien och Libyen, förgäves. Jag är tacksam om någon som läser detta kan ge mig mer info, det vore jättesnällt. :)
Vidare kan nämnas att även denna artikel finns i dagens nummer av Världen idag
(http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1799&Itemid=1). Visst, det är tråkigt när är en såpass välvårdad tidning som Världen idag, tolkar uttalanden lika dåligt som Aftonbladet gör. Jag har sett flera bloggar där man tar väldigt allvarligt på detta, som uppmärksammades av JPost och israeliska UD (http://www.jpost.com/servlet/Satellite?c=JPArticle&cid=1207649975283&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull). Varje sunt förstående (jag skrev "tänkande" tidigare, men det uppfattas nog som ett hån) människa fattar att han inte per automati jämställer Netanyahu med Hamas. Däremot anser jag att han är helt ute och cyklar när han menar att man kan sluta fred i Mellanöstern utan dessa parter. Hamas har klart och tydligt sagt att man arbetar för att utrota Israel, oavsett om den palestinska regeringen sluter fred med Israel eller ej. Dessutom, om inte Netanyahu deltager i fredsprocessen, kommer freden att bli orättvis, vilket med andra ord betyder att terrorgrupper träffar sina mål lättare.
Så länge som Hamas finns, kommer en fredsförklaring bara vara idel dårskap, såvida inte den palestinska regeringen lägger sitt bistånd på lite mer vettiga saker, som t.ex. ett civilkuragesystem i israelisk standard, samt att man tar i med hårdhandskarna mot terrorgrupper, annars får Hamas fri sikt och kan skjuta mycket bättre mot Israel. På lång sikt är planen att man palestinierna ska få ett eget land, vilket kommer att leda till att ett inbördeskrig bryter ut mellan regeringen, kommunisterna, Hamas och Islamiska Jihad om vem som ska leda landet. Jag hoppas att alla optimistiska diplomater fattar detta - att det är helt omöjligt att få fred i Mellanöstern, då kommer nya konflikter uppstå på löpande band. Detta resulterar i att det inte blir fred förrän brorsan, alltså Jesus, kommer tillbaka. Det är lika bra att förstå detta, likaså att man aldrig kan uppnå fred över hela jorden - vi människor är alldeles för knäppa för att det ska kunna funka.
Vi har redan sett mardrömmen i Gaza. En självständighetsförklaring, ett erkännande från Israel och en statskupp och vips... så har vi en shariamarionett till Iran med ett utmärkt strategiskt läge. "NUCLEAR, NUCLEAR!" "BOOM, BOOM!" "AH, DON'T KILL ME, DON'T KILL ME!"به كشتنحرفاه" "אותי הריגה קמ לעשות לא"
Vidare kan nämnas att även denna artikel finns i dagens nummer av Världen idag
(http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1799&Itemid=1). Visst, det är tråkigt när är en såpass välvårdad tidning som Världen idag, tolkar uttalanden lika dåligt som Aftonbladet gör. Jag har sett flera bloggar där man tar väldigt allvarligt på detta, som uppmärksammades av JPost och israeliska UD (http://www.jpost.com/servlet/Satellite?c=JPArticle&cid=1207649975283&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull). Varje sunt förstående (jag skrev "tänkande" tidigare, men det uppfattas nog som ett hån) människa fattar att han inte per automati jämställer Netanyahu med Hamas. Däremot anser jag att han är helt ute och cyklar när han menar att man kan sluta fred i Mellanöstern utan dessa parter. Hamas har klart och tydligt sagt att man arbetar för att utrota Israel, oavsett om den palestinska regeringen sluter fred med Israel eller ej. Dessutom, om inte Netanyahu deltager i fredsprocessen, kommer freden att bli orättvis, vilket med andra ord betyder att terrorgrupper träffar sina mål lättare.
Så länge som Hamas finns, kommer en fredsförklaring bara vara idel dårskap, såvida inte den palestinska regeringen lägger sitt bistånd på lite mer vettiga saker, som t.ex. ett civilkuragesystem i israelisk standard, samt att man tar i med hårdhandskarna mot terrorgrupper, annars får Hamas fri sikt och kan skjuta mycket bättre mot Israel. På lång sikt är planen att man palestinierna ska få ett eget land, vilket kommer att leda till att ett inbördeskrig bryter ut mellan regeringen, kommunisterna, Hamas och Islamiska Jihad om vem som ska leda landet. Jag hoppas att alla optimistiska diplomater fattar detta - att det är helt omöjligt att få fred i Mellanöstern, då kommer nya konflikter uppstå på löpande band. Detta resulterar i att det inte blir fred förrän brorsan, alltså Jesus, kommer tillbaka. Det är lika bra att förstå detta, likaså att man aldrig kan uppnå fred över hela jorden - vi människor är alldeles för knäppa för att det ska kunna funka.
Vi har redan sett mardrömmen i Gaza. En självständighetsförklaring, ett erkännande från Israel och en statskupp och vips... så har vi en shariamarionett till Iran med ett utmärkt strategiskt läge. "NUCLEAR, NUCLEAR!" "BOOM, BOOM!" "AH, DON'T KILL ME, DON'T KILL ME!"به كشتنحرفاه" "אותי הריגה קמ לעשות לא"
söndag 13 april 2008
Despiértese, Ecuador!
Är det ingen mer än jag som tycker att Ecuador borde ta sig i kragarna och köra ut Farc ur landet? För en tid sedan gjorde Colombia räder på ecuadorianskt territorium för att döda Farc-medlemmar, vilket man lyckades med. Ecuador gnällde krokodiltårar och fick med sig hela medievärlden. Hycklare, det är vad de är! President Rafael Correa och hans vänsterregering gör inte ett jota för att tillintetgöra Farc. Därför har Ecuador blivit en fristad för colombianska terrorister (läs: narkomaner). Colombias högerpresident Álvaro Uribe har gjort allt i sin makt för att avväpna Farc och han skyr inga medel. Det är tråkigt att det har gått såpass långt att han gör räder på ett annat lands territorium, men det är tacken för att Ecuador inte gör något för att tillintetgöra Farc.
Ecuadors regering blev mycket upprörd, när det konstaterades att en av de dödade i en av räderna var ecuadoriansk medborgare. Jag skiter fullständigt i i vilket land en terrorist är född, den dödade hjälpte Farc att ta sig fram och tillbaka över gränsen och det är ett skäl nog till att denna person är ett mål för colombianska säkerhetstjänsten. En samling hycklare, det är vad Ecuadors regering är!
Vidare kan nämnas att den colombianska regeringen besprutar kokablad, så att det inte blir någon skörd, så att narkotika inte kan odlas. Det är beklagligt att dessa besprutningar även förstör den omgivande naturen. Ecuador har lidit mycket av detta, eftersom många av besprutningarna görs vid Colombias gräns till Ecuador. Ecuador hotade med att starta krig tillsammans med Venezuela mot Colombia för att dessa besprutningar pågår! Hycklare, hycklare, hycklare! Colombia gör allt för att avväpna Farc och Ecuador gnäller över att deras stackars natur förstörs. Nonsens, de söker konflikter! Visst, självklart är det synd att man måste bruka miljöförstörande medel, men det kan man gott och väl göra när man har ett grannland som inte visar några tecken på samarbetsvilja.
Det finns mycket mer att säga om denna konflikt - häng med i tidningarna, vettja! Jag önskar dig Guds välsingelse!
Ecuadors regering blev mycket upprörd, när det konstaterades att en av de dödade i en av räderna var ecuadoriansk medborgare. Jag skiter fullständigt i i vilket land en terrorist är född, den dödade hjälpte Farc att ta sig fram och tillbaka över gränsen och det är ett skäl nog till att denna person är ett mål för colombianska säkerhetstjänsten. En samling hycklare, det är vad Ecuadors regering är!
Vidare kan nämnas att den colombianska regeringen besprutar kokablad, så att det inte blir någon skörd, så att narkotika inte kan odlas. Det är beklagligt att dessa besprutningar även förstör den omgivande naturen. Ecuador har lidit mycket av detta, eftersom många av besprutningarna görs vid Colombias gräns till Ecuador. Ecuador hotade med att starta krig tillsammans med Venezuela mot Colombia för att dessa besprutningar pågår! Hycklare, hycklare, hycklare! Colombia gör allt för att avväpna Farc och Ecuador gnäller över att deras stackars natur förstörs. Nonsens, de söker konflikter! Visst, självklart är det synd att man måste bruka miljöförstörande medel, men det kan man gott och väl göra när man har ett grannland som inte visar några tecken på samarbetsvilja.
Det finns mycket mer att säga om denna konflikt - häng med i tidningarna, vettja! Jag önskar dig Guds välsingelse!
onsdag 2 april 2008
Antisemitism och "kristna"
Morsning!
Full rulle i skolan idag... Förberedelser för delar av det nationella ämnesprovet i engelska, fysikprov om atom- och kärnfysik, genomförande av den muntliga delen av det nationella ämnesprovet i svenska, där det var undertecknads tur att tillsammans med annan elev, göra en redovisning om en novell... Hur det gick? Jovars, engelskan gick utan problem, jag tror att jag gjorde det bästa NO-provet i mitt liv, medan svenskan får jag ge mig själv kritik för att jag var lite väl slapp; MVG skall, trots detta, inte vara några problem. Det var synd att jag hade nationellt prov istället för elevrådsmöte, men men...
Efter en god kasslergryta, blev eftermiddagen betydligt lugnare än förmiddagen. På tyskan såg vi på filmer om nazisternas behandling av funktionshindrade, samt de allierades reaktioner när de såg koncentrationslägren. Jag själv har också vistats i ett koncentrationsläger, dock inte som klient utan som turist, när lägren, sedan en lång tid, är tomma. Jag var i Dachau, Bayern som tioåring. När jag besökte Israel i somras, besökte jag Yad Vashem, "världsförintelsemuseet" i Jerusalem. Den växande antisemtismen smärtar mig djupt, då jag anser att antisemitismens befintlighet bekräftar att det finns en ond makt. Genom historien har judarna fått utstå så mycket spott och spe, att ingen "normal" folkgrupp skulle ha överlevt.
Israels förre premiärminister Benjamin Netanyahu, drog en parallell mellan judarna, kineserna och indierna. Dessa tre folkgrupper tillhör en liten skara av folk kända i alla tider, som finns kvar. Jag jämför folkgruppernas folkmängd; 1,2 miljarder kineser, 1 miljard indier, men endast 12 miljoner judar. När Romarriket existerade, utgjorde judarna 10 % av befolkningen kring Mare Nostrum. Översatt till dagens värden, blir det 250 miljoner människor. Dessvärre har 2000 år av förföljelse och förstörelse så när förintat judarna. Att många av slaktarna sade sig bekänna sig till religionen jag tillämpar, är fruktansvärt och jag vredgas av att så få inom kyrkan, inte tar sitt ansvar och ber judarna om ursäkt. T.o.m. de kristna judarna kallar sig inte kristna, "kristen" är inget fint ord för en folkgrupp där många saknar släktingar som dött i en gaskammare - de kristna judarna kallar sig "messianska judar" istället.
Nå väl, när jag börjar prata om skolan, kommer jag in på antisemitism. Som en avslutning på denna bloggtext, kan nämnas om hur det gick på dagens sista lektion, SO, mitt favoritämne. Jag agerade hjälplärare och dikterade för några kollegor, om Sverige, åren 1945-1960. Vidare väntar utvecklingssamtal om två dryga timmar. Be och önska mig lycka till!
I Kristus,
jag själv
Full rulle i skolan idag... Förberedelser för delar av det nationella ämnesprovet i engelska, fysikprov om atom- och kärnfysik, genomförande av den muntliga delen av det nationella ämnesprovet i svenska, där det var undertecknads tur att tillsammans med annan elev, göra en redovisning om en novell... Hur det gick? Jovars, engelskan gick utan problem, jag tror att jag gjorde det bästa NO-provet i mitt liv, medan svenskan får jag ge mig själv kritik för att jag var lite väl slapp; MVG skall, trots detta, inte vara några problem. Det var synd att jag hade nationellt prov istället för elevrådsmöte, men men...
Efter en god kasslergryta, blev eftermiddagen betydligt lugnare än förmiddagen. På tyskan såg vi på filmer om nazisternas behandling av funktionshindrade, samt de allierades reaktioner när de såg koncentrationslägren. Jag själv har också vistats i ett koncentrationsläger, dock inte som klient utan som turist, när lägren, sedan en lång tid, är tomma. Jag var i Dachau, Bayern som tioåring. När jag besökte Israel i somras, besökte jag Yad Vashem, "världsförintelsemuseet" i Jerusalem. Den växande antisemtismen smärtar mig djupt, då jag anser att antisemitismens befintlighet bekräftar att det finns en ond makt. Genom historien har judarna fått utstå så mycket spott och spe, att ingen "normal" folkgrupp skulle ha överlevt.
Israels förre premiärminister Benjamin Netanyahu, drog en parallell mellan judarna, kineserna och indierna. Dessa tre folkgrupper tillhör en liten skara av folk kända i alla tider, som finns kvar. Jag jämför folkgruppernas folkmängd; 1,2 miljarder kineser, 1 miljard indier, men endast 12 miljoner judar. När Romarriket existerade, utgjorde judarna 10 % av befolkningen kring Mare Nostrum. Översatt till dagens värden, blir det 250 miljoner människor. Dessvärre har 2000 år av förföljelse och förstörelse så när förintat judarna. Att många av slaktarna sade sig bekänna sig till religionen jag tillämpar, är fruktansvärt och jag vredgas av att så få inom kyrkan, inte tar sitt ansvar och ber judarna om ursäkt. T.o.m. de kristna judarna kallar sig inte kristna, "kristen" är inget fint ord för en folkgrupp där många saknar släktingar som dött i en gaskammare - de kristna judarna kallar sig "messianska judar" istället.
Nå väl, när jag börjar prata om skolan, kommer jag in på antisemitism. Som en avslutning på denna bloggtext, kan nämnas om hur det gick på dagens sista lektion, SO, mitt favoritämne. Jag agerade hjälplärare och dikterade för några kollegor, om Sverige, åren 1945-1960. Vidare väntar utvecklingssamtal om två dryga timmar. Be och önska mig lycka till!
I Kristus,
jag själv
fredag 28 mars 2008
Äntligen respons i stormen
Tjena igen!
Läs den här artikeln: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1011573.svd. Jag är helt enig - det har blivit tabu och farligt att försvara äktenskapet. Nordkorea och Burma, here we come! Svenska Evangeliska Alliansens kampanj "Mamma, pappa, barn", skulle knappast ha väckt så mycket uppståndelse för tio år sedan. Detta visar i vilken räikkönisk fart vårt samhälle polariseras. Skulle detta ha klargjorts för tio år sedan, skulle nog många inte tro det de hörde om framtidens Sverige.
Det värsta är dock att en högerregering håller på att driva igenom vänsterpolitik - jag tänker på äktenskapsfrågan, som diskuteras i civilutskottet. Ifall om Kristdemokraterna, det enda riksdagspartiet som, på pappret, är för den nuvarande lagstiftningen, yttrar sig det minsta lilla i frågan, hotas de med att en regeringskris kan komma. Det torde vara därför som Kd är riksdagens, i min mening, fegaste parti. Läs den här artikeln: http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=150097, där Krister Holmström verkar spela på mina noter.
Något som är ännu värre än det värsta, är att denna högerregering är framröstad av "äktenskapsbevararna" själva. Jag känner mig sviken av att det regeringsalternativ som jag höjde till skyarna, kampanjade för på skolan och röstade på i skolvalet, driver igenom detta - med hela mediekåren och nästan hela Sveriges lobbykår bakom sig. Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på i nästa val, där jag, för övrigt, är förstagångsväljare. Oppositionen? Nej, aldrig i livet! De är ju de som ligger bakom den här röran. Alliansen? Tveksamt...
Denna korsfästelse av värdekonservatism är inget nytt begrepp - titta bara på abortfrågan. Innan abort legaliserades 1975, var de flesta borgeliga politikerna emot abort. Under Lars Leijonborgs (fp) tid som partisekreterare, propagerade även han emot abort, vilket sedan har tagits tillbaka. Det är inte konstigt att en f.d. statsminister som Thorbjörn Fälldin (c) är emot att man rubbar begreppet "äktenskap" - på hans tid tyckte alla som han.
Nerförsbacke för mig och mina allierade för den nuvarande lagstiftningen, med andra ord. Att Du som läser detta säkerligen kommer att kalla mig homofob, visar att den första artikeln har gått i uppfyllelse. Detta är inte diskriminering - det är tid att media (Nordkorea) och lobbyisterna (Myanmar/Burma) förstår det.
Läs den här artikeln: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1011573.svd. Jag är helt enig - det har blivit tabu och farligt att försvara äktenskapet. Nordkorea och Burma, here we come! Svenska Evangeliska Alliansens kampanj "Mamma, pappa, barn", skulle knappast ha väckt så mycket uppståndelse för tio år sedan. Detta visar i vilken räikkönisk fart vårt samhälle polariseras. Skulle detta ha klargjorts för tio år sedan, skulle nog många inte tro det de hörde om framtidens Sverige.
Det värsta är dock att en högerregering håller på att driva igenom vänsterpolitik - jag tänker på äktenskapsfrågan, som diskuteras i civilutskottet. Ifall om Kristdemokraterna, det enda riksdagspartiet som, på pappret, är för den nuvarande lagstiftningen, yttrar sig det minsta lilla i frågan, hotas de med att en regeringskris kan komma. Det torde vara därför som Kd är riksdagens, i min mening, fegaste parti. Läs den här artikeln: http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=150097, där Krister Holmström verkar spela på mina noter.
Något som är ännu värre än det värsta, är att denna högerregering är framröstad av "äktenskapsbevararna" själva. Jag känner mig sviken av att det regeringsalternativ som jag höjde till skyarna, kampanjade för på skolan och röstade på i skolvalet, driver igenom detta - med hela mediekåren och nästan hela Sveriges lobbykår bakom sig. Jag har ingen aning om vad jag ska rösta på i nästa val, där jag, för övrigt, är förstagångsväljare. Oppositionen? Nej, aldrig i livet! De är ju de som ligger bakom den här röran. Alliansen? Tveksamt...
Denna korsfästelse av värdekonservatism är inget nytt begrepp - titta bara på abortfrågan. Innan abort legaliserades 1975, var de flesta borgeliga politikerna emot abort. Under Lars Leijonborgs (fp) tid som partisekreterare, propagerade även han emot abort, vilket sedan har tagits tillbaka. Det är inte konstigt att en f.d. statsminister som Thorbjörn Fälldin (c) är emot att man rubbar begreppet "äktenskap" - på hans tid tyckte alla som han.
Nerförsbacke för mig och mina allierade för den nuvarande lagstiftningen, med andra ord. Att Du som läser detta säkerligen kommer att kalla mig homofob, visar att den första artikeln har gått i uppfyllelse. Detta är inte diskriminering - det är tid att media (Nordkorea) och lobbyisterna (Myanmar/Burma) förstår det.
torsdag 6 mars 2008
Yttrandefrihet+Världen idag=x
Oj oj oj... Operabesök i Göteborg igår... Jag kom hem runt klockan ett på natten och då var det sängen som gällde - några timmar senare skulle jag ha simundervisning. Bah! Någon sovmorgon var det inte frågan om - simschemat skulle hållas till punkt och pricka - oavsett operabesök och sen hemkomst. Som kompensation fick jag två timmars håltimma istället för den utlovade timmen som alla fick - förutom min klass och parallellklassen. Bah!
Nu till dagens ämne (trumvirvel): YTTRANDEFRIHET+VÄRLDEN IDAG=X
Jag läste i Världen idag den 25 februari hur chefredaktör Carin Stenström uttryckte sitt lov till yttrandefriheten, som "måste återvinnas i svensk lagstiftning". Bredvid artikeln fanns en stämpel, inskriberad "FÖRSVARA YTTRANDEFRIHETEN", kopplad till en kampanj Världen idag stått för (här är artikeln: http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=876&Itemid=31). I farten kan även nämnas tidningens engagemang för pastor Åke Green, när han uteslöts ur nykterhetsförbundet IOGT-NTO, eftersom förbundets styrelse anser att herr Green har åsikter som inte anses relevanta (här är en av många artiklar om ämnet i Världen idag: http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=637&Itemid=34).
Så här långt är jag helt enig med tidningen. Man kan inte agera som förbundet gjorde och stänga ute någon som inte begått brott enligt svensk lagstiftning. Men vänta nu... Vad är då det här http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1234&Itemid=1 och det här http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1224&Itemid=31). Ingenstans i artikeln nämns något argument för affischen, vilket syntes i Expressen, där jag först hörde talas om spektaklet (http://mobil.expressen.se/Nyheter/1.1070980/affischen-som-kommunen-censurerat). Visst är det rent ut sagt töntigt att publicera en sådan affisch, samt att detta sker med hjälp av skattebetalarna. Argumententet var alltså att man ska försvara yttrande- och tryckfriheten, något som Världen idag sägs stå för, men som i praktiken vacklar i.
Jag avslutar med en hänvisning till en blogg (http://antigayretorik.blogspot.com/2006/02/vrlden-idag-och-muhammed.html). Något som dock måste nämnas är att jag tillhör skaran som läser varje nummer av Världen Idag, en tidning som jag tycker står för den kristna tron i ur och skur. Pris ske Herren att det finns några som vågar stå upp för klassiska kristna värderingar i ett sekuläriserat Sverige, där många kyrkor tar större och större steg bort den egna livsåskådningens rättesnöre, nämnligen (trumvirvel): Bibeln, Guds Ord, Den Heliga Skrift, Basic Istructions Before Leaving Earth.
Joh 3:11-21
God bless!
Nu till dagens ämne (trumvirvel): YTTRANDEFRIHET+VÄRLDEN IDAG=X
Jag läste i Världen idag den 25 februari hur chefredaktör Carin Stenström uttryckte sitt lov till yttrandefriheten, som "måste återvinnas i svensk lagstiftning". Bredvid artikeln fanns en stämpel, inskriberad "FÖRSVARA YTTRANDEFRIHETEN", kopplad till en kampanj Världen idag stått för (här är artikeln: http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=876&Itemid=31). I farten kan även nämnas tidningens engagemang för pastor Åke Green, när han uteslöts ur nykterhetsförbundet IOGT-NTO, eftersom förbundets styrelse anser att herr Green har åsikter som inte anses relevanta (här är en av många artiklar om ämnet i Världen idag: http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=637&Itemid=34).
Så här långt är jag helt enig med tidningen. Man kan inte agera som förbundet gjorde och stänga ute någon som inte begått brott enligt svensk lagstiftning. Men vänta nu... Vad är då det här http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1234&Itemid=1 och det här http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1224&Itemid=31). Ingenstans i artikeln nämns något argument för affischen, vilket syntes i Expressen, där jag först hörde talas om spektaklet (http://mobil.expressen.se/Nyheter/1.1070980/affischen-som-kommunen-censurerat). Visst är det rent ut sagt töntigt att publicera en sådan affisch, samt att detta sker med hjälp av skattebetalarna. Argumententet var alltså att man ska försvara yttrande- och tryckfriheten, något som Världen idag sägs stå för, men som i praktiken vacklar i.
Jag avslutar med en hänvisning till en blogg (http://antigayretorik.blogspot.com/2006/02/vrlden-idag-och-muhammed.html). Något som dock måste nämnas är att jag tillhör skaran som läser varje nummer av Världen Idag, en tidning som jag tycker står för den kristna tron i ur och skur. Pris ske Herren att det finns några som vågar stå upp för klassiska kristna värderingar i ett sekuläriserat Sverige, där många kyrkor tar större och större steg bort den egna livsåskådningens rättesnöre, nämnligen (trumvirvel): Bibeln, Guds Ord, Den Heliga Skrift, Basic Istructions Before Leaving Earth.
Joh 3:11-21
God bless!
måndag 3 mars 2008
Blogg
Jaha... Då var det visst dags för mig att skaffa en blogg... Snart kommer denna sida att innehålla inlägg om vad som sker innanför pannbenet på en kristen tonåring i dagens Sverige. Jag hoppas att vissa frågetecken kan rätas ut. Trevligt att just Du hittade hit!
God bless!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)