Jag, som debattör, förväntas kommentera Israels flyganfall över Gaza. Det gör jag mer än gärna;
200 människor har dödats så vitt jag känner till, varav 140 var militanta islamister. Det var länge sedan räderna var så effektiva. 60 döda civila är inte bra, 140 döda militanta muslimer är befogat. 70 % berättigad räd alltså.
Många är upprörda över Israels agerande. Sanningen är dock att medan vapenvilan rådde, fortsatte raketattackerna mot Israel, från främst Islamiska Jihad, som Hamas inte hade några intressen av att stoppa. Israel måste kunna försvara sin egen befolkning. Anledningen till att 60 civila strök med är att Hamas bygger sina högkvarter i tätbebyggda områden, har sina arsenaler under skolor och vidtager grymma åtgärder för att ställa vanligt folk i vägen för bomber.
Israel däremot är säkerligen det land i världen som är bäst på att skydda sina egna civila. Det som är beklagande är att det alltid är de vanliga, fredliga, hederliga palestinierna som frekvent sörjer sina bortgångna. De är fast i en klypa mellan Israel, de arabiska grannländerna, den palestinska myndigheten, de islamistiska miliserna och övriga världen. En gemensam nämnare för dem alla är att samtliga är ute efter makt samtidigt som de inte visar solidaritet mot den minste. Det är alltid den svagaste som blir kuvad i vår grymma värld. Det är bra att man kan glädjas över Bibelns undervisning om att den som är minst en gång skall bli störst.
För övrigt anser jag att Hamas bör tillintetgöras.
lördag 27 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar