Liknelser om en cykel

Efter en trevlig stund på ett fik cyklade jag hem till rätta sidan av Smögenbron, eller ja, jag försökte - kedjan hoppade för tredje gången på kort tid. Den något otekniske kapitalisten (läs: jag) kämpade tappert med att försöka rätta till problemet, dock utan vidare framgång - bara rejält oljiga händer. Som en räddare i nöden dök en kompis upp. Han hade vid ett tidigare tillfälle rättat till min kedja, så det kändes som en skänk ifrån ovan att han kom. Att han dessutom tog av sin dyrbara tid och hjälpte mig - med oljiga händer som följd - är något jag är mycket tacksam för. Det finns nog allt en hel del moral inom svensken, generellt, även om denne inte vågar stå för det.

Vad kan det här säga oss? Jo, detta är en bild på vad min brorsa gjorde. Han heter Jesus och han bestämde sig för att hjälpa människan fixa människans hoppade kedja - relationen med Gud. Jesus valde att stå till tjänst för vår skull och tog konsekvenserna av det - döden på ett kors. Detta ledde till en tacksamhet som mänskligheten ropat ut i snart 2000 år - en tredjedel av jordens befolkning har tagit steget, vad väntar du på?

Men vaddå??!! "Jag är bara en simpel människa, jag skäms för det", tänker du så? Det är bra att veta att nåden övergår allt förnuft. Gud förlåter dig vad du felat. Det känns som när man tvår sina oljiga händer. Befrielse! Att bli renad!

"Rena mig med isop från min synd,tvätta mig vit som snö."

Kung David, Ps 51:9

Fast med vilka metoder renar man sig... Vissa försöker tvätta sig med yoga, andra med religion, andra med droger, sex och prostitution. Nu kommer vi in på ordet bekräftelse... Det finns dock bara en person som kan tvätta oss rena från synd, ge oss den bekräftelse vi söker efter och frälsa oss från all synd - Hans namn är Jesus Kristus.

"I [Jesus] och genom [Jesu] blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss."

Paulus, Ef 1:7

"Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd."

Evangelisten Johannes, 1 Joh 1:7

"Och de sjöng en ny sång: Du (Jesus) är värdig att ta boken och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk."

Evangelisten Johannes, Upp 5:1

"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."

Jesus Kristus, Joh 8:12

Jesus är inte vem som helst - han är vasselin som sköljer bort olja - mycket bättre än vatten, jag har provat. Här kommer ett avslutande citat. Ciao!

"En grundlig kunskap om Bibeln är mer värd än en universitetsutbildning."

Theodore Roosevelt (1858-1819), amerikansk president 1901-1909

Klagovisornas motsats

Jag är helt mållös - spana in den här artikeln, så fattar Du vad jag pratar om (http://si-info.org/index.php?id=242). Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna - glädjetårar. Jag är evinnerligt tacksam till mina arabiska bröder. Sådana här solidariska initiativ gör mig rörd - jag har tidigare hört talas om försoningsgrupper där anhöriga till döda till följd av konflikten, träffar folk på den andra sidan konflikten. Om man någon gång vill få till stånd en varaktig fred i Mellanöstern, måste det ske på populärnivå. Det som är glädjande är att alltfler civila från båda sidor talar om försoning. På den här länken finnes länkar till olika försoningsprojekt (http://traubman.igc.org/peace2.htm).

Just nu fantiserar jag att jag färdas runt i arabvärlden. För 30 år sedan hade det varit otänkbart, om jag hade besökt Israel. Idag uppmuntrar jag alla israelvänner att med glädje besöka de arabländer som man kan besöka - för att stödja dessa länder, som tagit beslut att upprätta diplomatiska och/eller handelsrelationer med Staten Israel - Egypten, Jordaninen, Mauretanien, Tunisien, Oman och Marocko är några av dessa. Man kan kalla detta ombytta roller - för 30 år sedan hade Israel, tro det eller ej, vänskapliga relationer med Iran. 1979 störtades dock shahen och landet utropades till islamisk republik. Den 25 april hålls en s.k. "andra omgång" till majlis, Irans motsvarighet till vår riksdag. 220 av 290 platser har tydligen tillsätts efter den "första omgången" 14 mars, medan man väntar med 70 av platserna tills på fredag. Kan det månne bli praxis i Sverige - att man håller ett extraval för skojs skull?

Hehe, så här blir det när jag skriver - jag börjar med att skriva om något, för att avsluta med något helt annat... Men, men! Sådan är jag - designed by God, det är coolt!

Hej hopp kaffekopp!

Två uttalanden - två olika reaktioner

Jag fastnade för en krönika i min kära snuttefilt Världen idag (http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1803&Itemid=32). Jag brukar vara väldigt försiktig med att berömma socialister, i synnerhet sådana jag klassar som diktatorer, men jag måste konstatera att herr Khadaffi har helt rätt - äntligen kommer det fram, det som har grott i den övergödda jorden i mer än fyrtio år. Att han hävdar att Libyen har bättre relationer med kolonialherren Italien än med sina grannar i nordväst och öst, låter mycket intressant. Jag har sökt på nätet efter mer info om relationerna mellan Italien och Libyen, förgäves. Jag är tacksam om någon som läser detta kan ge mig mer info, det vore jättesnällt. :)

Vidare kan nämnas att även denna artikel finns i dagens nummer av Världen idag
(http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1799&Itemid=1). Visst, det är tråkigt när är en såpass välvårdad tidning som Världen idag, tolkar uttalanden lika dåligt som Aftonbladet gör. Jag har sett flera bloggar där man tar väldigt allvarligt på detta, som uppmärksammades av JPost och israeliska UD (http://www.jpost.com/servlet/Satellite?c=JPArticle&cid=1207649975283&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull). Varje sunt förstående (jag skrev "tänkande" tidigare, men det uppfattas nog som ett hån) människa fattar att han inte per automati jämställer Netanyahu med Hamas. Däremot anser jag att han är helt ute och cyklar när han menar att man kan sluta fred i Mellanöstern utan dessa parter. Hamas har klart och tydligt sagt att man arbetar för att utrota Israel, oavsett om den palestinska regeringen sluter fred med Israel eller ej. Dessutom, om inte Netanyahu deltager i fredsprocessen, kommer freden att bli orättvis, vilket med andra ord betyder att terrorgrupper träffar sina mål lättare.

Så länge som Hamas finns, kommer en fredsförklaring bara vara idel dårskap, såvida inte den palestinska regeringen lägger sitt bistånd på lite mer vettiga saker, som t.ex. ett civilkuragesystem i israelisk standard, samt att man tar i med hårdhandskarna mot terrorgrupper, annars får Hamas fri sikt och kan skjuta mycket bättre mot Israel. På lång sikt är planen att man palestinierna ska få ett eget land, vilket kommer att leda till att ett inbördeskrig bryter ut mellan regeringen, kommunisterna, Hamas och Islamiska Jihad om vem som ska leda landet. Jag hoppas att alla optimistiska diplomater fattar detta - att det är helt omöjligt att få fred i Mellanöstern, då kommer nya konflikter uppstå på löpande band. Detta resulterar i att det inte blir fred förrän brorsan, alltså Jesus, kommer tillbaka. Det är lika bra att förstå detta, likaså att man aldrig kan uppnå fred över hela jorden - vi människor är alldeles för knäppa för att det ska kunna funka.

Vi har redan sett mardrömmen i Gaza. En självständighetsförklaring, ett erkännande från Israel och en statskupp och vips... så har vi en shariamarionett till Iran med ett utmärkt strategiskt läge. "NUCLEAR, NUCLEAR!" "BOOM, BOOM!" "AH, DON'T KILL ME, DON'T KILL ME!"به كشتنحرفاه" "אותי הריגה קמ לעשות לא"

Despiértese, Ecuador!

Är det ingen mer än jag som tycker att Ecuador borde ta sig i kragarna och köra ut Farc ur landet? För en tid sedan gjorde Colombia räder på ecuadorianskt territorium för att döda Farc-medlemmar, vilket man lyckades med. Ecuador gnällde krokodiltårar och fick med sig hela medievärlden. Hycklare, det är vad de är! President Rafael Correa och hans vänsterregering gör inte ett jota för att tillintetgöra Farc. Därför har Ecuador blivit en fristad för colombianska terrorister (läs: narkomaner). Colombias högerpresident Álvaro Uribe har gjort allt i sin makt för att avväpna Farc och han skyr inga medel. Det är tråkigt att det har gått såpass långt att han gör räder på ett annat lands territorium, men det är tacken för att Ecuador inte gör något för att tillintetgöra Farc.

Ecuadors regering blev mycket upprörd, när det konstaterades att en av de dödade i en av räderna var ecuadoriansk medborgare. Jag skiter fullständigt i i vilket land en terrorist är född, den dödade hjälpte Farc att ta sig fram och tillbaka över gränsen och det är ett skäl nog till att denna person är ett mål för colombianska säkerhetstjänsten. En samling hycklare, det är vad Ecuadors regering är!

Vidare kan nämnas att den colombianska regeringen besprutar kokablad, så att det inte blir någon skörd, så att narkotika inte kan odlas. Det är beklagligt att dessa besprutningar även förstör den omgivande naturen. Ecuador har lidit mycket av detta, eftersom många av besprutningarna görs vid Colombias gräns till Ecuador. Ecuador hotade med att starta krig tillsammans med Venezuela mot Colombia för att dessa besprutningar pågår! Hycklare, hycklare, hycklare! Colombia gör allt för att avväpna Farc och Ecuador gnäller över att deras stackars natur förstörs. Nonsens, de söker konflikter! Visst, självklart är det synd att man måste bruka miljöförstörande medel, men det kan man gott och väl göra när man har ett grannland som inte visar några tecken på samarbetsvilja.

Det finns mycket mer att säga om denna konflikt - häng med i tidningarna, vettja! Jag önskar dig Guds välsingelse!

Antisemitism och "kristna"

Morsning!

Full rulle i skolan idag... Förberedelser för delar av det nationella ämnesprovet i engelska, fysikprov om atom- och kärnfysik, genomförande av den muntliga delen av det nationella ämnesprovet i svenska, där det var undertecknads tur att tillsammans med annan elev, göra en redovisning om en novell... Hur det gick? Jovars, engelskan gick utan problem, jag tror att jag gjorde det bästa NO-provet i mitt liv, medan svenskan får jag ge mig själv kritik för att jag var lite väl slapp; MVG skall, trots detta, inte vara några problem. Det var synd att jag hade nationellt prov istället för elevrådsmöte, men men...

Efter en god kasslergryta, blev eftermiddagen betydligt lugnare än förmiddagen. På tyskan såg vi på filmer om nazisternas behandling av funktionshindrade, samt de allierades reaktioner när de såg koncentrationslägren. Jag själv har också vistats i ett koncentrationsläger, dock inte som klient utan som turist, när lägren, sedan en lång tid, är tomma. Jag var i Dachau, Bayern som tioåring. När jag besökte Israel i somras, besökte jag Yad Vashem, "världsförintelsemuseet" i Jerusalem. Den växande antisemtismen smärtar mig djupt, då jag anser att antisemitismens befintlighet bekräftar att det finns en ond makt. Genom historien har judarna fått utstå så mycket spott och spe, att ingen "normal" folkgrupp skulle ha överlevt.

Israels förre premiärminister Benjamin Netanyahu, drog en parallell mellan judarna, kineserna och indierna. Dessa tre folkgrupper tillhör en liten skara av folk kända i alla tider, som finns kvar. Jag jämför folkgruppernas folkmängd; 1,2 miljarder kineser, 1 miljard indier, men endast 12 miljoner judar. När Romarriket existerade, utgjorde judarna 10 % av befolkningen kring Mare Nostrum. Översatt till dagens värden, blir det 250 miljoner människor. Dessvärre har 2000 år av förföljelse och förstörelse så när förintat judarna. Att många av slaktarna sade sig bekänna sig till religionen jag tillämpar, är fruktansvärt och jag vredgas av att så få inom kyrkan, inte tar sitt ansvar och ber judarna om ursäkt. T.o.m. de kristna judarna kallar sig inte kristna, "kristen" är inget fint ord för en folkgrupp där många saknar släktingar som dött i en gaskammare - de kristna judarna kallar sig "messianska judar" istället.

Nå väl, när jag börjar prata om skolan, kommer jag in på antisemitism. Som en avslutning på denna bloggtext, kan nämnas om hur det gick på dagens sista lektion, SO, mitt favoritämne. Jag agerade hjälplärare och dikterade för några kollegor, om Sverige, åren 1945-1960. Vidare väntar utvecklingssamtal om två dryga timmar. Be och önska mig lycka till!

I Kristus,

jag själv