Sandlåda i Sydossetien

De som följer med någorlunda i utrikesspalterna lär inte ha undkommit striderna mellan Georgien och Ryssland.

Georgiens president Micheil Saakasjvili ånjuter fullast stöd av väst, med USA:s president Bush i spetsen. Denna vänskap beror enbart på oljan, annars hade USA fullkomligt struntat i Georgien. Under Saakasjvilis tid som president har han blivit hårt kritiserad för att han styr landet auktoritärt och korruptionerat pengar. Dessutom har han använt sig av våld och etnisk rensning för att få behålla utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien. Eftersom Saakasjvili diggar NATO och EU, ger de alltså honom i praktiken fullmakt att göra vad han vill.

Samtidigt ska man definitivt inte gulla för mycket med Ryssland. Samtidigt som man stödjer Sydossetien, kväver man alla utbrytarstaters krav inrikes; Tjetjenien är ett hett exempel. Ryssland har delat ut pass till invånarna i Sydossetien, dels för att de nekats georgiska pass och dels att Ryssland vill få ökat inflytande. Jag ser samma mönster igen - man har sådant maktbegär att man vill så stor maktsfär som möjligt.

Som grädde på moset kan tilläggas att den sydossetiska gerillan har tendenser som liknar vilken revolutionär krets som helst, oflexibla och totalt obevekliga. Georgien har gått med på att erbjuda långtgående autonomi, vilket de inte gjorde till en början, med separatisterna står envist fast. Så sent som år 2006 genomfördes en folkomröstning i Sydossetien om vilket land folket ville tillhöra. 98-99 % röstade för självständighet gentemot Georgen. Någonting som missades var att de etniska georgierna nekades att rösta. Trots detta tyckte Ryssland att folkomröstningen var bra - de är inte riktigt kloka.

För er som inte fattat kan jag tala om att försvarspolitik inte håller en högre nivå än lek i sandlådan.