Efter många månaders väntan avgörs vem som skall bli USA:s nye president i natt. En efter en har politiker, kändisar och vanliga dödliga kunnat avslöja vem de stöder. Jag kan avslöja detta nu; jag stöder John McCain. Ytterst få svenskar gör som jag, fast jag är ingen klassisk "medelsvensson". Sverige är ett kallt sosseland som påverkats av sosseidéer, vilket har skapat ett sossefolk. Valet i USA har varit som en godisbutik - man har haft svårt att bestämma sig, eftersom John McCain och Barack Obama är ungefär lika bra. I Sverige är det bara de borgeliga som går an och det finns inga andra tänkbara alternativ.
McCain är ett politiskt proffs som värnar privata alternativ. Han vill att USA ska bli självförsörjande när det gäller energi. Han vill borra efter olja längs tidigare outforska sträckor av landets kust. Visst, oljan kommer ta slut och trots att bensinpriset i USA inte är i närheten av priset i Sverige, kan man inte göra som Obama som vill satsa mer på fossila bränslen direkt. Innan den frågan är löst är det oljan som gäller, punkt. Det är likadant i Sverige - Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill skrota kärnkraften direkt och ersätta med... vad då? Importerad kol från Danmark? Etanol som späder på hungersnöden i världen? Jag hävdar att kärnkraften måste avvecklas på sikt, lika lång sikt som det tar att ta fram en seriös energikälla. Innan dess, skall vi vara glada att Sverige är såpass uranrikt att det lönar sig med kärnkraft. Kärnkraften bör därför stå för många fler procent av Sveriges energidiagram och satsa pengarna på forskning för att hitta nya energikällor och satsa inte på dessa källor innan de ens finns.
Hur som helst, spelar utrikespolitiken en stor roll i valet av McCain. McCain tänker stanna i Irak så länge som det fordras. Det vore fruktansvärt oansvarigt att lämna Irak så fort som Obama vill. För det första: Har man en tidsgräns väntar terroristerna med att utföra dåd till dess dagen efter tillbakadragandet. För det andra: Man lämnar ett Irak i kaos, där inbördeskrig kommer att bryta ut, där misär och elände kommer råda och där ordet "trygghet" saknas i ordlistan.
McCain förespråkar hårda tag mot Iran. Det Obama inte inser är att Irans president Mahmoud Ahmadinejad är en terrorist och mördare som borde ha blivit satt in jail för länge sedan. McCain är en demokratikämpe, medan Obama anser att tyngden bör läggas på diplomati. Jag själv anser att det måste vara en balans däremellan och på den linan står jag. Hade inte USA närmt sig Sovjet, hade Kalla kriget inte tagit slut å Obamas sida, men vissa personer skall man aldrig förhandla med, å McCains sida. Jag kan se framför mig hur Obama förhandlar med Hamas, samtidigt som jag ser hur USAs relation till Ryssland försämras ytterligare med McCain. I denna fråga står jag alltså mitt emellan de båda.
USA får inte riskera sina relationer med Ryssland. USA och Ryssland får absolut inte börja tävla som de gjorde under Kalla kriget, hela världens säkerhet hotas. McCain kan tänka sig att utesluta Ryssland ur G8 och om han gör det, skall han få med mig att göra. Däremot vill McCain införa ett "Demokratiernas förbund" som komplement till Förenta Nationerna, vilket jag tycker är en utmärkt idé. I FN-frågan vill Obama att FN skall stärkas genom reformer. Jag tycker att man inte skall gulla med FN så mycket som man göra idag. I samma sal som välvårdade länder som Sverige sitter, sitter skurkstater som Nordkorea, Burma/Myanmar och Iran. Dock anser jag att en del av världens länders befolkning icke skall lämnas utanför, varpå McCains förslag är kanonbra!
När det gäller sjukförsäkringar vill Obama införa en obligatorisk försäkring på sikt, finanserad av skattepengar, medan McCain vill göra sjukvården så billig att alla ska kunna ha råd och införa skattelättnader för de som tecknar sjukförsäkring. McCain älskar privata försäkringar och anser det underbart att man kan välja sin egen vård. Till följd av konkurrensen, sjunker priserna - detta är kapitalismen i ett nötskal när den är som bäst.
När det gäller skatten vill McCain sänka den i massor, framför allt för höginkomsttagare, medan Obama vill sänka skatten för alla utom just höginkomsttagarna. När det gäller skattepolitik är jag ganska påverkad av Sossesverige, måste jag säga. Visst, Sverige som har världens näst högsta skatter behöver verkligen rejäla skattesänkningar, men i USA är skatten hur låg som helst och skall alltså sänkas ytterligare för de flesta, oavsett vem som blir president. Fast det är klart, USA är världens mest kapitalistiska land och i världens mest kapitalistiska land, behövs inga höga skatter. Därför stöder jag McCain i den här frågan - sossarna i Sverige började nämligen gråta när president George W. Bush sänkte skatten för de rikaste. Precis som i Sverige betalar de rika mycket mer procent i skatt, eftersom de är rika. Faktum är att skillnaden mellan brutto och nettolön för rika är enormt stor. Som sagt, när Bush minskade skillnaden, började sossarna i Sverige och liberalerna i USA gråta, varpå Obama lovar "Change", inte pengar utan mindre pengar. Det låter kanske som om jag är värsta högerextremen nu, men det anser jag att jag ej är - det är inte rätt att ta pengar från de flitiga för att ändra inkomstskillnader. Sänk gärna lönerna inom vissa branscher, men inte skatten.
Well, well! Påstå inte att jag håller med McCain i varje fråga - jag tycker att bevisföring skall finanseras mer, när vi pratar om dödsstraff, precis som Obama. Jag anser att dödsstraff inte hör hemma i en fungernade demokrati och anser att dödsstraffet i USA bör avvecklas. Problemet är bara att det är delstaterna själva som beslutar huruvida de skall tillämpa dödsstraff eller ej. Detta är nackdelen med regionalisering inom ett federalt land som USA, som McCain verkar stå för i mycket större omfattning än Obama. Problemet åt andra hållet, att den federala amerikanska staten skall få mer inflytande, är att folk får mindre att säga till om. Det verkar nu som om jag målar upp Obama som en centraliseringssosse, vilket han absolut inte är. Obama har hittat en ganska bra balans i frågan, varpå jag stöder honom just i detta avseende, bara det inte går till överdrift åt centraliseringshållet, vilket inte kommer att hända, då alla amerikaner hatar sådant och står för frihet, snarare än trygghet, där det inte heller är bra att det går till överdrift åt andra hållet. Det känns att det här blev ganska rörigt, så jag trycker på Enter två gånger.
Obama är för strängare vapenkontroll vilket McCain är emot - han anser att vapenägande är en grundläggande rättighet. I detta fall stöder jag Obama helt - det allmänna vapeninnehavet i USA skall avvecklas. I den här frågan måste kriminella avväpnas först anser jag.
I traditionellt kristna frågor, som abortfrågan och frågan om samkönade äktenskap, är McCain personligen mot abort, men vill inte förbjuda det helt och hållet, men fordrar att det sker inom 16 veckor. Hans vice Sarah Palin är helt mot abort, även vid våldtäkt. Obama accepterar abort fram till vecka 24-28. Hans vice Joe Biden anser att livet börjar vid befruktningen och den åsikten delar jag. Jag tycker att abort är hemskt och skall avvecklas, varför mina åsikter ligger närmare McCain än Obama. Jag tycker att abort kan vara tillåtet, till dess vidare, högst fem veckor. Gjorda barn har rätt att leva. Våldtagna kvinnor borde erhålla höga bidrag om de behåller sina barn, anser jag.
När det gäller samkönade äktenskap tycker kandidaterna ungefär lika; båda är personligen mot samkönade äktenskap. McCain är mot att homosexuella militärer skall få öppet visa sin homosexualitet, vilket Obama är emot. Jag håller helt med Obama. McCain tycker att delstaterna skall besluta om äktenskapsbalkar, medan Obama lägger tyngden på att han inte lägger in sitt veto mot lagförslag för samkönat äktenskap, om jag har fattat det helt rätt. McCain stöder den federala lagen Defense of Marriage Act, som nekar statligt stöd till samkönade äktenskap. Obama stöder numera lagen delvis. Jag hävdar att äktenskapslagstiftningen i Sverige skall vidhållas. Jag känner inte till äktenskapslagarna i USA, varpå jag inte har kunnat bilda mig en uppfattning. Kommentera gärna om du vet!
That's it! Jag är ganska kluven och jag tycker att vore helt underbart om USA skulle välja en svart president. Men jag tar ställning utan att titta på hudfärgen. Obama uttryckte sig så när han sade att det inte finns ett vitt Amerika, inget svart Amerika, inget latinskt Amerika, inget demokratiskt Amerika, inget republikanskt Amerika, utan the United States of America, detta sade han under Demokraternas partikonvent i Boston, MA anno 2004; man skulle kunna kalla det hans debut i federalpolitiska sammanhang. I natt, drygt fyra år senare, avgörs det om det är han eller John McCain som flyttar in i Vita huset på 1600 Pennsylvania Avenue i Washington, DC den 20 januari 2009.
Tack för mig! God bless you all and God bless America!
Carl
tisdag 4 november 2008
Presidentval i USA
Etiketter:
Barack Obama,
John McCain,
McCain,
Obama,
politik,
tillkännagivande,
USA,
åsikt,
åsikter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
pen blogg caulle
Tack så mycket!
Skicka en kommentar